Dodgers

Published on juli 24th, 2014 | by Andreas Westling

0

Dodgers problematiska tv-situation

Det luktrativa tv-avtalet mellan Los Angeles Dodgers och Time Warner Cable (TWC), som tecknades januari förra året och som i januari i år fick godkänt av MLB, har gjort klubben till en resursrik och slagkraftig klubb, men det har inte skett utan komplikationer. För att hämta hem sin massiva investering behöver TWC sälja vidare rättigheterna till andra tv-leverantörer, och det är här man har hamnat i problem. Rejäla problem, som skapat ramaskri bland Dodgers-supportrarna.

Fram till för några år sedan var Fox Entertainment så gott som ensam innehavare av tv-rättigheter för de Los Angeles-baserade idrottslagen. Oavsett om det var hockey, basket eller baseboll. År 1997 startade det 16-åriga tv-avtalet med Dodgers och det löpte således ut efter säsongen 2013. Sommaren 2011 tecknades förvisso en förlängning på 17 år för tre miljarder dollar, den ogiltigförklarades dock av MLB som ansåg att det var en konstruktion för att den dåvarande ägaren Frank McCourt och hans tidigare fru, som också gjorde anspråk på ägarskap av klubben, skulle nå en förlikning under deras pågående skilsmässa. De ekonomiska svårigheterna tvingade sedermera Frank McCourt att sälja klubben till dess nuvarande ägare Guggenheim Partners, en konstellation som närmast kan liknas ett riskkapitalbolag. Konstellationen frontas av den tidigare NBA-stjärnan Earvin ”Magic” Johnson och köpeskillingen landade på rekordsumman 2,15 miljarder dollar.

Det var tydligt vad de nya ägarna var ute efter: ett mångårigt och välbetalt tv-avtal skulle betala köpet. På tv-kartan hade en ny aktör börjat utmana Fox om deras tv-rättigheter, nämligen kabel-tv-leverantören TWC som tröttnat på att behöva köpa rättigheter av mellanhänder som tog stora delar av intäkterna. TWC ville åt den rollen istället. År 2011 skrev TWC och basketklubben Los Angeles Lakers på ett 20-årigt avtal värt tre miljarder dollar och Fox förstod att deras ställning som rättighetsinnehavare i Los Angeles var under attack. Det var även det Guggenheim Partners hade räknat ut, att en budgivning om Dodgers tv-rättigheter var stundande.

Efter en lång budgivning mellan Fox och Time Warner Cable vann slutligen TWC ett 25-årigt avtal värt uppskattningsvis 8,35 miljarder dollar. När krutröken lagt sig från budstriden stod det klart att avtalets konstruktion gjorde att Dodgers skulle kunna undvika att betala ligans ”revenue sharing” för stora delar av avtalet, som TWC och Dodgers bland annat styckat upp i olika intäkter för branding och reklam. Guggenheim Partners ansåg att bara 3,5 miljarder dollar av avtalet var föremål för ”revenue sharing”, MLB tyckte annorlunda och ville ha 34 % av hela avtalets värde. Efter uppgörelsen i januari tidigare i år så möttes Dodgers och MLB halvvägs och cirka 2 miljarder dollar kommer Dodgers att betala till ligans intäktsdelning under avtalets tid.

Det finns vanligtvis tre olika modeller för tv-avtal:

1. Klassiskt tv-avtal
En tv-kanal betalar X dollar per år för Y antal år. Rätt och slätt, inga krusiduller. Fördelen är att summan är garanterad och att det är en för klubben riskfri lösning. Nackdelen är att tv-intäkterna oftast blir lägre än om man väljer en mer riskabel lösning.
Exempel: Los Angeles Angels of Anaheim och Fox Sports West, 150 miljoner dollar per år fram till år 2032. Tampa Bay Rays och Sun Sports, 20 miljoner dollar per år fram till år 2016.
2. Klassiskt tv-avtal med ägarandel
Snarlik den första modellen, med en kickback om tv-kanalen går bra i och med delägarskapet. En viss portion av risk om kanalen säljer dåligt eller om reklamintäkterna inte är tillräckligt höga, men det berör bara den del man äger av tv-kanalen – den garanterade summan är fortfarande garanterad.
Exempel: Texas Rangers och Fox, 80 miljoner dollar per år och 10 % ägarandel i Fox Sports Southwest. San Diego Padres och Fox, 40 till 75 miljoner dollar per år till år 2032 och 20 % ägarandel i Fox Sports San Diego.

3. Egen tv-kanal
Klubbens ägare, och eventuellt andra investerare, skapar ett eget tv-bolag och förhandlar med tv-distributörer om att sända klubbens matcher. Detta är en modell som framför allt är gynnsam för lag på en stor tv-marknad eller med supportrar över hela landet, det skulle vara svårt för exempelvis Minnesota Twins att sälja sina matcher i Kalifornien och Florida. Förtjänsten med modellen är att det egentligen inte finns något tak på vad klubben kan tjäna, klubben får oftast betalt per abonnent. Nackdelen är densamma, köper inte tillräckligt många abonnenter kanalen riskerar du att få sämre betalt än med övriga två modeller.
Exempel: New York Yankees och YES Network. Boston Red Sox och NESN. New York Mets och SportsNet New York.

TV-avtalet Dodgers slöt med TWC avviker dock från ovanstående modeller. Dodgers åtnjuter fördelarna med alla tre modeller men saknar helt risken i det tredje alternativet. Dodgers får en stor summa garanterade pengar årligen medan TWC tar den ekonomiska risken. Dessutom tar TWC på sig jobbet med att sälja den nystartade och med Dodgers samägda kanalen SportsNet LA. Och det är här problemet har börjat arta sig.

I Europa säljs de flesta sportkanaler ”a la carte”, det vill säga att du betalar extra utöver ditt basabonnemang till din tv-leverantör. I Sverige köper vi exempelvis Viasat Sport eller C More Sport om vi vill se de mest populära sportevenemangen. I USA ser det lite annorlunda ut, framför allt när det gäller kanaler som sänder baseboll, basket och hockey. Kanaler som ESPN, Fox Sports och YES Network tvingar tv-distributörer att lägga sina kanaler i deras basabonnemang som samtliga deras abonnenter har och debiterar därefter en summa per abonnent. I YES Networks fall så är det tre dollar per abonnent och månad, oavsett om abonnenten är basebollintresserad eller inte. I New York betalar man som tv-kund, oavsett vilken leverantör man har, indirekt 11 dollar per månad som abonnent för sportkanaler som sänder Yankees, Mets, Knicks, Nets, Rangers, Islanders och Devils. Det är relativt billigt för den som är sportintresserad, men med tanke på de drygt 7 miljoner tv-abonnenter som finns i New York med omnejd så är det förstås en kassako för sportkanalerna.

Det var just denna beprövade affärsmodell TWC satsade på och man räknade med att inom kort sluta avtal med alla större tv-distributörer i Los Angeles-området. Det fanns dock en hake och det var priset TWC ville ha per abonnent. När övriga sportkanaler låg på mellan 2-3 dollar per abonnent krävde TWC 4-5 dollar för sin kanal. Dessutom med en årlig indexreglering så att priset blir dyrare över tid. Att man skulle stöta på patrull med någon av tv-distributörerna hade man kalkylerat med, men man räknade också med att så fort man fick till ett avtal med en större tv-distributör skulle övriga följa efter för att inte förlora abonnenter. TWC hade själva i januari 2014 skrivit på ett avtal med Fox Sports San Diego om att sända San Diego Padres matcher efter två år av diskussioner. Då var man den sista tv-leverantören att ta in Fox Sports San Diego i sitt utbud. I Los Angeles blev det dock inte så enkelt.

”Nothing could be further from the truth. In fact, DIRECTV wants to resolve this situation on behalf of all the most loyal Dodger fans who should never have had Time Warner Cable come between them and their favorite team in the first place. Their recent statements are a desperate attempt to try to lure away DIRECTV customers who are Dodger fans to try and force everyone living throughout Los Angeles to pay for their own $8.35 billion excesses. The Dodgers’ money is guaranteed, meaning Time Warner Cable is now on the hook for making good on that outlay.”

Citatet till höger finns att läsa på DirecTV’s hemsida där man bemöter påståendet från TWC att DirecTV inte har några intentioner på att skriva ett avtal om att sända SportsNet LA denna säsong. Parabol-tv-leverantören DirecTV är med sina drygt 1,2 miljoner kunder i Los Angeles, cirka 30 % av den totala tv-marknaden i staden, en viktig aktör för TWC att knyta ett avtal med. Men DirecTV och övriga tv-leverantörer har kraftigt motsatt sig det höga priset TWC vill ha för sin kanal och som citatet förtäljer anser man att TWC har bollen att lösa situationen. Alla andra större tv-leverantörer, som Cox, AT&T, Charter, Verizon och Dish, avvaktar också TWC’s nästa drag och faktum är att TWC bara lyckats teckna avtal med en enda tv-leverantör i Kalifornien – lilla Champion Broadband som har blott fyra tusen tv-kunder i norra Los Angeles. I en intervju med LA Times säger Champions VD Dave Haverkate att de inte hade något val i och med att TWC har sina kablar i samma område. Skulle Champion tappa hälften av tv-kunderna till TWC skulle de gå i konkurs och därför kände de sig tvingade att skriva på avtalet att sända SportsNet LA.

DirecTV har inte helt motsatt sig att sända SportsNet LA men förespråkar att lägga kanalen i ett premiumutbud eller att kanalen kan vara möjlig att abonnera styckvis på, så att bara de som vill ha kanalen betalar för den. TWC motsätter sig den modellen då det skulle ge dem lägre intäkter än om man följde det traditionella upplägget att alla hushåll betalar för kanalen via sitt basutbud.

Överhängande hela situationen ligger ett möjligt förvärv av Time Warner Cable av den stora tv-giganten i USA, Comcast, som just nu ligger för utredning hos det amerikanska konkurrensverket. Skulle den största tv-leverantören i USA få köpa den näst största tv-leverantören och dess tillgångar, bland annat SportsNet LA, skulle det kunna ändra förutsättningarna i förhandlingarna. Comcast har egna sporträttigheter och skulle kunna erbjuda exempelvis DirecTV ett regionalt paket där SportsNet LA ingår. För något år sedan sa DirecTV upp The Weather Channel för att kanalen ville höja ersättningen för att få sända kanalen. Det slutade med att de slöt ett avtal där DirecTV betalade en ännu högre ersättning tack vare att The Weather Channel kunde hjälpa DirecTV få till ett avtal med Hilton Hotels och dess halv miljon tv-anslutna rum.

Det är möjligt att DirecTV hoppas kunna invänta en liknande synergisituation om Comcast tillåts få köpa TWC, och så länge övriga tv-leverantörer inte hoppar på SportsNet LA så har man råd att vänta. Nuläget är att bara 30 % av Los Angeles befolkning i dagsläget har tillgång till att se Dodgers matcher på tv. Enligt marknadsundersökningsföretaget Nielsen har Dodgers tappat 63 % av sina tv-tittare från i fjol medan radiosädningarna fått 67 % fler lyssnare. Faktum är att fler ser på Angels tv-sändningar än Dodgers diton, något som sticker i Dodgers-supportrarnas ögon. Till råga på allt saknar självaste Vin Scully möjlighet att se på Dodgers i sitt hem.

Det kommer förstås att förr eller senare bli möjligt att se på Dodgers på fler nätverk än TWC’s egna, men det är inte troligt att det sker i år och det ska till något drastiskt om det ska ske till säsongen 2015. Hur som helst får Dodgers sina pengar utan några större incitament till att hjälpa till i förhandlingarna. Det är dock troligt att avtalet mellan Time Warner Cable och Los Angeles Dodgers blir en varningssignal för framtida tv-avtal mellan klubbar och rättighetshavare. För även om livesänd sport, där basebollag med sina 162 stycken matcher per år på vardera cirka tre timmar är i framkant, är hett i dessa TiVo- och DVR-tider för tv-bolagen så håller även den kartan på att ritas om.

Tags: , , , ,


About the Author



Back to Top ↑