AL East

Published on juli 26th, 2014 | by Johan Macke

6

The battle of the Colby’s!

I spelet baseboll finns det regler. Det är tur, hade nog blivit lite väl koasartat annars. Känns som det räcker som det är ibland ändå. Men så finns det oskrivna regler också.

I lördags möttes Texas och Toronto. Colby Lewis var Texas starting pitcher i matchen. I bottom 5 med 2 outs och Toronto i ledningen med 2-0 var det Colby Rasmus tur att slå. Rasmus, en vänsterhänt slagman, får ofta se att motståndarlagets försvar ställer upp lite annorlunda för att lättare få ut honom, ett s.k. defensive shift. I det här fallet betyder det att en av Texas infield-spelare på vänster sida ställer sig på höger sida, då Rasmus ofta slår bollen dit. Dessa shifts används allt oftare och jag själv får se det i var och varenda match då David Ortiz ska slå då försvarsspelet ser så gott som likadant ut.

Så, vad gör Rasmus då. Jo, han buntar bollen till vänster och springer likt en galen kanadensisk gås mot första bas. Lewis, i brist på försvarshjälp i närheten, får springa och hämta bollen och kasta mot sin 1B-man. Rasmus hinner först och en bunt single är ett faktum. Inga konstigheter.. Eller? Jo, för nu är Mr. Lewis upprörd minsann!
”Hörrö din jävla Rasmus på luffen, vem tror du att du är. Så där gör man inte!!”. Ni ser tydligt i det här klippet att han inte är speciellt glad.

Innan jag skriver något mer vill jag bara poängtera att Colby Rasmus hör INTE till någon av mina favoriter. Sättet han ”anklagade” John Farrell på inför förra säsongen när Farrell byttes bort till Boston var jävligt ynkligt. Hans beteende att först uttrycka sig som att ”jag vill inte starta något, men..” och sedan rapa ur sig allt möjligt var minst sagt taktlöst. Tyck vad fan du vill, gör det, men snacka då inte som att ”näää, egentligen borde jag inte, men..”. Stå för det bara, det kan inte vara så svårt och man får tycka olika, det är okej..

..men i det här fallet är jag helt på Rasmus sida. Varför blir Lewis upprörd för? Det står 2-0. TVÅ-NOLL! Det är knappast ett helt ointagligt försprång som Toronto har i matchen, dessutom med minst 4 innings kvar för Texas att försöka komma ikapp. Om det är en no-hitter på gång och ledande laget har 8-0 och motståndarlaget försöker bunta sig till en basehit endast för att slippa förnedringen, fine, det kan jag väl köpa, men det här??

“I told (Rasmus) I didn’t appreciate it. You’re up by two runs with two outs and you lay down a bunt. I don’t think that’s the way the game should be played.”

Öhm, nähä, så mr. Lewis, du menar alltså att om ditt egna lag  medvetet flyttar runt sitt försvar för att göra det svårare för herr Rasmus att få till en basehit, då får han inte göra det så svårt för er som möjligt? SÅ får han inte göra, eller? Det hela blir ju bara ännu dummare när Lewis fortsätter:

“(Rasmus) didn’t steal within the first two pitches to put himself in scoring position. That tells me he is solely looking out for himself, and looking out for batting average. And I didn’t appreciate it.”

Detta blir komiskt när man tittar på Rasmus statistik! I år har han stulit tre baser. I hans hittills 754 spelade matcher har han försökt stjäla 42 baser totalt. Han har lyckats 27 gånger. Att kräva att Lewis skulle veta det här är såklart inte rimligt, men det gör ju som sagt att det andra citatet framstår bara som dumheter. Rasmus replik?

”I’m just trying to help my team and he didn’t like it, so sorry about it. I’m not here to try to please the other side, I’m here to help my team, and I had an opportunity where I could, and I took advantage of it.”

Som sagt, jag står på Rasmus sida, han försöker bara hjälpa laget. Efter lördagens match var hans average .223, vilket gör det ännu mer förståeligt att han försöker bunta sig till bas. Det är såklart att man kan tro att han gör det för sitt egna BA. Men, det stod ju för fan 2-0?!?!

Rasmus lyckas dock igen med konststycket att säga emot sig själv. ”So sorry about it”.. För det första, han behöver inte be om ursäkt. Men framför allt ska han ju inte göra det när han följer upp det med: ”I’m not here to try to please the other side”. Så nej Rasmus, be inte om ursäkt, för du menar det ju inte!

The battle of the Colby’s slutar därför (med viss fördel för Rasmus dock) med att INGEN vann!


About the Author



Back to Top ↑