Krönika

Published on juli 3rd, 2016 | by Johan Macke

2

Ännu en sörja

Den 26:e juni förra året skrev jag krönikan ”En sörja med början utan slut”. Nu känner jag att jag måste göra det igen, tyvärr. Kollega Andreas säger snällt om mig att jag är ödmjuk och att jag tar torskar bra och gratulerar andra fans osv. Det är bra, jag vill inte vara en dryg och stöddig jävel.

Men ibland tar tålamodet slut. Ibland blir jag förbannad, frustrerad.. Det måste man få kunna bli. För nu är det ta mig fan bra på flera sätt. Välkomna till en krönika som jag hoppas ni vill läsa från början till slut, för den blir kanske inte som mina andra.

Men en sak, innan jag börjar här då.
Boston Red Sox säsong ÄR hittills mycket bättre än både 2014 och 2015. Med kommande text kan man kanske tro att de suger likt de två senaste åren, riktigt så illa är det inte. De har fortfarande chansen att faktiskt vinna AL East och är i högsta grad med i Wild Card-racet.
DET är ändå värt att notera..

FÖRSVINN!!!

..men jag håller på att bli galen! Maken till ”teaser” har jag sällan varit med om. Vi snackar ruskiga 2011-vibbar här. Ni minns säkert Bostons kollaps när de missade slutspelet efter en närmast legendarisk genomklappning. Visst, det kanske inte är helt rättvist att jämföra så när det faktiskt är halva serien kvar, men vibbarna finns som sagt där.

Den 31/5 hade Red Sox spelat 52 matcher, deras record var då 32-20. De ledde AL East 3 matcher före Baltimore Orioles. De hade då vunnit två av de fyra inledande matcherna mot just Orioles i Baltimore och det mesta kändes riktigt bra. Men sen kom juni..

Idag skriver vi söndag 3/7. Boston har nu spelat 80 matcher och nu är deras inte riktigt lika smickrande record 43-37, alltså 11-17 de 28 senaste matcherna. Pitchingen har överlag varit mycket dålig. Steven Wright är och har varit mycket stabil hela säsongen. Rick Porcello kan också få ett omnämnande som ganska bra i alla fall. Craig Kimbrel håller mycket bra som closer. Men..

David Prices senaste starter har varit (i sammanhanget) en mindre katastrof. Mot Texas Rangers den 24/6 gav han upp 6 ER / 12 hits på 2 1/3 inning. Det small hela tiden, det var inte klokt. Mot Tampa Bay Rays fem dagar senare var det istället 4 ER / 9 hits på 6 1/3 innings. Förutom det 10 K’s vilket gav ett väldigt konstigt box score i den matchen. 10 K’s är ju bra men, det räcker liksom inte till ändå.

Det man får ge Price som jag uppskattar är att han inte snackar massa skit. Efter Tampa-matchen beskrev han själv vad han tyckte om sin säsong hittills. Just varför jag uppskattar när han skriver sådär återkommer jag till lite senare. Förutom hans ord om säsongen sa han detta om själva matchen:

”Changeup, that’s probably the worst changeup I’ve had in probably a month. Curveball was awful. Can’t get my cutter or my slider where I want to. I’m just bad right now.”

Han var alltså inte speciellt nöjd. Så, vad tyckte då managern John Farrell om Prices match?
”On a day when I thought, overall, he probably had his best stuff of the season in terms of velocity and in terms of the shape of his secondary pitches, they bunched a couple of hits together, particularly the third inning for the three runs.”

Jag blir ta mig fan mållös. Det är otroligt. Förutom att det alltså är lagets MANAGER som säger detta så minns att Farrell, innan han blev manager för Toronto Blue Jays 2011, alltså var pitching coach i många år. Det är inte klokt!

Sparka honom, gör det bara..

Jag ska hålla isär saker lite grann här. Farrell kom till Boston som manager 2013 och var med och ”gav mig” mästerskapet det året. För det är jag honom för evigt tacksam.
Efter en sistaplats 2014 så förlängde plötsligt Red Sox hans befintliga treårskontrakt (2013-2015) med ytterligare två säsonger. Det var väldigt märkligt redan då tyckte jag. 2015 blev ännu en säsong i moll men för Farrells del skedde något ännu värre. I augusti fick han kliva av för att bekämpa cancer och lagets bench coach Torey Lovullo fick ta över som tillfällig manager. Red Sox var då långt efter och hade egentligen inget att spela för. Laget gjorde det dock ganska bra, de spelade upp sig nämnvärt och det var väldigt kul att se dem när jag var över i september. Många spekulerar i att förbättringen kan berott på flera saker:

Lovullos inträde som tillfällig manager
Dave Dombrowskis ankomst som President of baseball operations
Mindre press p.g.a tabelläget och att säsongen redan var körd.

Så, vad skulle hända inför 2016? Farrell förtjänade redan då att få sparken, men det gick ju bara inte. Det hade varit en total PR-katastrof för Red Sox. Lägg därtill en ägarkonstellation som gör ALLT för att inte verka elaka, vara politiskt korrekta, hålla allt och alla bakom ryggen (Terry Francona undantaget) och som aldrig skulle göra något för att förlora fansens syn på laget.
Något vi fans och media såklart genomskådat för länge sen.
Så Farrell fick behålla jobbet, ”he’s our manager” sa ”DD” tidigt. Jag gillade det inte.
Att John blev frisk, det var såklart fantastiskt och det viktigaste av allt, men han fick behålla ett jobb han inte förtjänade.

Att lyssna på WEEI (Boston-radion) gör mig ofta glad, jag lär mig fortfarande mycket, men det gör mig också frustrerad. F.d. spelaren Lou Merloni är en av de bästa experterna/analytikerna och han håller inte tillbaka om laget och Farrell. Boston är tufft sägs det, media är hårda, bevakningen är enorm och trycket/intresset från fansen om möjligt ännu hårdare. Men jag gillar det, det SKA ju vara så. Det ska ställas krav, inget jävla gullande! Det svenska fotbollslandslaget säger är jobbig mediabevakning är fan peanuts i jämförelse.. De hade blivit uppätna i samma position som Boston Red Sox går igenom varje dag..

En annan profil på WEEI är Kirk Minihane som är en del av programmet ”Dennis and Callahan” varje vardagsmorgon mellan 6 och 10. Han har sagt det länge om Farrell: ”He’s a terrible in-game manager”. ”D and C”, som programmet också kallas, tar emot samtal från lyssnare varje dag och Kirk har ett flertal gånger ställt frågan:
”Can you tell me what John Farrell does well?”

Han får sällan några bra svar. Några säger, vilket må vara sant, att han likt Francona håller spelarna om ryggen. Men jag och många andra börjar ledsna på det. Jag vill INTE läsa efter en match att David Price hade sitt bästa ”stuff” när Price själv säger att han var kass. DET FUNKAR INTE!

Det var alltså i onsdags. I fredags hade herr Farrell ännu en mindre mental kollaps.
Boston mötte då Los Angeles Angels och ledde med 5-0 efter 5:e innings. Knuckleballern Steven Wright var bra, men det regnade. Regnet hade dessutom ökat och jag var ärligt talat förvånad över att det inte blivit ett regnavbrott för det var inget duggregn direkt. Uppmärksamma fans vet att Wrights absolut sämsta start hittills i år var den 13/5 hemma mot Houston Astros. Houston vann då med 7-6 och Wright gav upp 5 ER och 9 hits på 4 1/3 innings.
Varför? Det regnade..
Hur bra funkar en knuckleball i regn? INTE bra..

Men, Farrell ”the master” skickade ut Wright i top 6th . och det funkade inte alls. Wright kastade en del ”fastballs” mellan 83 och 87 mph just för att knucklern inte fungerade för honom. Double, HPB och en walk och vips så var baserna fyllda med 0 outs. HÄR tar man ut Wright och inser att ”det går inte i regnet, det bara är så!”. Så gör man, om man är smart och vill vinna matchen.. Om man som redan kraftigt ifrågasatt vill behålla jobbet. Men..

Den envisa jäveln lämnade Wright inne. Vad som hände? Vad tror ni!?!? En 3-2 fastball-pitch flög upp i publiken på Green Monster snabbare än hann säga ”helvete också” och vips var det 5-4. Då hämtade Farrell bollen. Då fick Wright, säsongens hjälte, gå ut..

Nu vann Boston till slut matchen med just 5-4 ändå. Wright fick sin W. Skrev om det kort på Twitter, kolla om ni vill spelet i top 9th när Angels borde fått in en kvittering. Märkligt domslut. Bra för mig, men felaktigt..

Farrell ”kom undan” där. Eller gjorde han? Jag vet inte.. Han tar såna här jävla beslut som gör en tokig. En annan grej i veckan var att lagets shortstop Xander Bogaerts skulle få en vilodag. Boston skulle spela tre matcher borta mot Tampa Bay måndag till onsdag. Måndag och tisdag var kvällsmatcher och onsdagens match en lunchmatch med start redan 12.10. Sen väntade en offday i torsdags innan de inledde serien mot Angels i fredags. Det självklara här hade såklart varit att vila en sliten Bogaerts i onsdags! Inte bara p.g.a. den lediga dagen på torsdagen, vilket gett honom två dagar i rad, utan också den tidiga matchstarten. MEN..

Bogaerts spelade i måndags kväll, vilade i tisdags kväll och spelade sedan i onsdags på dagen!
Farrell snackade/motiverade det med righty/lefty matchups men hade han han tittat på Bogaerts siffror så hade han noterat att Xander slagit (i ungefärliga siffror) typ .350-360 mot vänsterhänta och .320-240 mot högerhänta. Inte SÅ stor skillnad! Men DET var alltså viktigare att spela honom p.g.a. det än att ge en av lagets stjärnor (som dessutom känner sig sliten enligt honom själv) två dagar i rad. Jävla tomte!

Ja just det, inför matchen i tisdags kväll när ”Bogey” alltså vilade kallade Boston upp SS/INF Mike Miller från AAA. Med tanke på Eduardo Rodriguez horribla start i måndagsmatchen behövdes relief pitching men Sox tyckte av någon anledning att det var viktigare att få upp Miller.

Vem som spelade SS i tisdagskvällens match? Marco Hernandez.. Som redan fanns på rostern!?!?
Jag blir mållös. Mitt tålamod är slut. Okej, just den rostergrejen ligger såklart inte bara på John Farrell men jag är klar med honom. Han måste bort. Tack för 2013, men stick från stan!!

”Porslinsdockan”

Likt Farrell är även Clay Buchholz en av 2013-pusselbitarna. Men jag är klar med honom också. Utan att lägga någon slags värdering vad gäller manligt och kvinnligt så är han en sån jävla kärring så jag vet inte vad. Han går ALLTID sönder på något sätt. Det slår aldrig fel. Jag läste Niklas Bergljungs svar i MLB.SE-gruppen på Facebook att ”han var jävligt bra förra säsongen” och undrade vad fan han pratade om. Jag blev alldeles svart i blicken. Gick in nu och tittade och statistikmässigt (ERA: 3,26) såg det bra ut, det får jag ge Niklas, men Clay håller sig ju aldrig hel! Någonting kommer hända. Jag har tidigare gått igenom att han inför årets säsong plötsligt kommit på att han borde träna benen mer. Han är 32 år.. 32! Om en smått förvirrad 20-23-åring sagt något liknande hade det inte varit bra heller, men va fan?!

Min kompis Clark som bor i Maine har i flera år kallat Clay för ”porslinsdockan”. ”Han går alltid sönder på något sätt och han är även svag mentalt”. Länge höll jag inte med, Buchholz var (sjukt att tänka på det nu) en av mina favoritspelare för några år sedan. Han inledde 2013 helt briljant innan han gick sönder.. Så jag fortsatte tycka om honom men jag inser mer och mer att Clark haft rätt hela tiden.

Hans mentala och på ett sätt smått horribla tankar om sig själv blir extra tydligt när man lyssnar på honom i intervjuerna efter de matcher han varit med i. Om ni vill/orkar så lyssna på det här. Den jävla sopan har, tills igår, sagt att ”I felt good” efter om inte varje så så gott som varenda match. Det säger liksom allt. Sopan klarar inte av det längre men i hans hjärna/kropp ”kändes det bra”.
Man KAN INTE uttrycka sig så, det GÅR inte!!

Igår gav han upp 6 runs (3 ER) och 7 hits på 4 1/3 innings. Så vad sa då Clay efter ännu en dålig insats i en match som dessutom slutade pinsamma 21-2 (!) till Angels? Kom ihåg när ni läser vad som sades nedan att det kommer alltså från en proffsspelare i baseboll som tjänar 13 millar per säsong och varit kass så gott som hela året:

”I mean, I only gave up three earned runs, it wasn’t the worst performance I’ve had all year.”

Mållös.. Absolut, mållös. Igen. Det är sånt här skit som gör att jag blir galen på honom (också). Han är alltså den totala motsatsen till David Price som tar största ansvar för sina handlingar och ärligt talat verkar lida av sitt underpresterande, medan Clay Buchholz inte verkar fatta nånting.
Som man säger på engelska: ”He’s fuckin’ delusional”.

Så, John och Clay, försvinn från laget jag älskar. Jag hoppas jag slipper se er något mer.
Går ni till andra lag så lycka till, jag menar det, men fy fan vad less jag är på er två!

Så.. Nu andas vi lite då..

Canada Day-matchen

Nu blev ju det här väldigt långt om Red Sox så jag får sammanfatta lite, men jag måste ju bara nämna den helt fantastiska ”Canada Day”-matchen i fredags mellan Toronto och Cleveland Indians! 1/7 är en helgdag i Kanada och Toronto spelar alltid (vad jag vet) hemmamatch klockan 19 svensk tid. Indians hade inför matchen vunnit 13 raka matcher och gick för ett franschise-rekord om de skulle vinna sin 14:e. Matchen var smått elektrisk redan från början då Blue Jays DH Edwin Encarnacion och managern John Gibbons blev utvisade redan i första inningen då de var missnöjda med domarens ”balls and strikes”-bedömning. Båda hade rätt i sin kritik, men jag skrev redan då att de får bara inte ta en utvisning i det läget. Helgdag, fullsatt, bra stämning, ett mycket bra bortalag.. Helt fel läge. Indians tog ledningen med 1-0 i top 3rd innan Blue Jays kvitterade i 6:e.

Sen var det oavgjort. Länge. Länge.. Det sjukaste hände i 18:e inningen när Blue Jays INF/2B-man Ryan Goins fick pitcha. Med 1 out och fyllda baser lyckades Goins kasta en ground ball och få till ett double play! Jag skrev då med Olof från Veckans MLB på Facebook och vi kunde inte tro våra ögon. Toronto kunde inte avgöra i bot 18th utan i top 19th fick nästa positionsspelare i Blue Jays pitcha. INF/2B-man (ja, han också) Darwin Barney fick bollen men då tog magin slut. Indians Carlos Santana slog en homerun till 2-1 och efter det lyckades inte Toronto komma tillbaka. Efter dryga sex timmar och 19 innings var en av säsongens häftigaste matcher över och Indians hade slagit sitt eget rekord med 14 raka segrar (en streak som dock bröts igår när Toronto vann med 9-6).

Övrigt

Det har varit en del smått galna vändningar på sistone.
Detroit Tigers vände 2-7 till 10-7 i 9:e mot Rays i torsdags.
New York Yankees tappade 6-5 till 6-9 i 9:e mot Rangers i måndags..
..men lyckades sedan med en ännu galnare vändning själva i onsdags när 3-7 blev 9-7 i 9:e mot Rangers igen.

Några trades genomfördes i veckan som gick. San Diego Padres skickade closern Fernando Rodney till Miami Marlins och Atlanta Braves släppte startern Bud Norris till Los Angeles Dodgers.

4:e juli i morgon betyder helgdag i USA och en himla massa dagmatcher, missa inte!

Missa heller inte ett avsnitt av ”Veckans MLB”. Olof och Niklas fortsätter hålla mycket hög nivå även om vi inte fick något mattips den här veckan. De kanske hade haft jordgubbsparty före inspelningen den här gången, vad vet jag..

Eftersom 31/7 i år är på en söndag så kommer trading deadline istället äga rum måndag 1/8. Då jag ska se Whitesnake på Gröna Lund kommer jag tyvärr inte kunna live-bevaka dagen/kvällen. Jag siktar istället på att kommentera/analysera vad som hänt i en krönika dagen efter.. Deal?

Efter en 2-2 split borta mot Atlanta Braves förra helgen och en trematchers förlustsweep mot rivalen Washington Nationals i veckan måste väl New York Mets vara väldigt nöjda med att ha vunnit 3/3 hemma mot Chicago Cubs nu under helgen? De går för en vinnande sweep i match fyra ikväll.

St Louis Cardinals catcher Yadier Molina slog igår sin 1500:e hit i matchen mot Milwaukee Brewers.

Kevin Millar vs. Ryan Dempster i Intentional Talks egna ”IT Olympics”? Total galenskap, så jävla roligt. Kolla klippet här.

Nej, nu får det vara bra. Måste ju tagga om lite. Hur förbannad man än är så tänker jag ju inte missa Red Sox-Angels kl. 19.35. Man är som man är uppenbarligen..
Både på gott och ont 😉

Kommentera gärna och tack för att ni läste. Ta hand om er.

/Johan – @Rodsockan


About the Author



  • bear_01432

    Could not have said it better myself ! , Great stuff as always johan 🙂

    • Rodsockan

      Thanks a lot Boss!

Back to Top ↑