Krönika

Published on februari 25th, 2018 | by Johan Macke

0

Jay or nay?

Hehe, see what I did there?! Det är klart att jag vart ganska exalterad tidigare i veckan när rapporterna om ett femårsavtal (med opt out-klausuler efter år två och tre) värt 110 miljoner dollar var klart mellan Boston Red Sox och J.D. Martinez. Äntligen tänkte jag, ”what took you so long?”.

Nu väntade man bara på att den jävla läkarundersökningen och svaren från den (som tydligen tar mycket längre tid i Florida än i Boston av någon anledning?) skulle bli klart och en fläskig introduktionspresskonferens äga rum. Är det någon som har sett den? Inte jag i alla fall..

Så, vad är det som har hänt? Uppenbarligen är det något som stör, det ska ju inte ta så här lång tid. Som Red Sox-fan är det lätt att tänka tillbaka på fallet Mike Napoli som inför 2013 års säsong var klar för tre år och 39 miljoner dollar, men som sedan gjordes om till ett år och 8 millar då de såg något de inte gillade med hans höft. Napoli höll sig hel, producerade mycket bra det och efter plate appearances/antalet matcher-bonusar blev kontraktet värt 13 miljoner det året ändå. Efter 2013 och World Series-titeln signades han om, två år och 32 nya miljoner vilket betydde att Napoli till slut tjänade på hela situationen och fick 45 millar istället för ursprungliga 39.

Ett annat exempel är J.D. (oh the irony!) Drew som likt Martinez var klar för ett femårsavtal inför säsongen 2007, men som sedan tog en himla tid att slutföra då det var något i läkarundersökningen (hans ena axel såg jag nu) som störde. Det skrevs in massa grejer i kontraktet (s.k. contract language) som framför allt skulle skydda Red Sox, men till vis del även spelaren om något skulle hända (vilket det inte gjorde) och jag antar att något liknande sker nu vad gäller Martinez kontrakt.

Är jag orolig att hela grejen kan falla igenom? Nej, inte nämnvärt.
Båda parterna behöver ärligt talat varandra tillräckligt mycket för att det här ska bli klart, men visst, varje dag utan en presskonferens gör en ju lite mera frågande, det måste jag säga.

Svårt därför att slå på stora trumman över hela grejen, men om vi i alla fall ANTAR att detta blir klart så är det givetvis mycket spännande! Våra inför-rapporter är på gång och jag kommer ”slåss” med Andreas om vem av oss som kommer skriva om AL East, jag vet att jag verkligen vill göra det den här gången i alla fall. Det här gör det troliga racet mellan Red Sox och New York Yankees ännu hetare! Måste jag välja redan nu så håller jag Yankees som favorit ändå och jag vill poängtera att det hade jag gjort även om de inte bytt till sig Giancarlo Stanton. Varför? Jo, för hur de såg ut när de avslutade förra årets säsong. Det var bara Yankees halvknackiga start som gjorde att de inte vann divisionen, det var ett bättre/mer komplett lag än Boston och för min del (med eller utan Martinez) måste flera Red Sox-spelare steppa upp i år om de ska slåss om en tredje raka AL East-titel.

Jag skrev redan i förra veckans text att jag tyckte att det var konstigt att ”the Fire Sale” (eller ja, ”förlåt”, Tampa Bay) Rays valde att DFA Corey Dickerson och sa då att det kommer inte dröja länge innan han får en ny klubbadress. Sagt och gjort, i veckan blev det klart att han byttes bort till Pittsburgh Pirates. För något år sedan hade jag förstått detta men nu gör jag det inte alls. Det är en överlag helt obegriplig trade då ett Rays i rebulding skickar honom till ett annat lag i rebuilding, dvs Pirates.

Rays får tillbaka relievern Daniel Hudson som kostar dem 4.5 millar (+en mille till som Pirates betalar) i år. I och med att de gör sig av med Dickerson sparar de tydligen nästan 1.5 miljon och får även in ett prospect, men ändå, det här är ju jättekonstigt. Dickerson har i och för sig två års kontroll kvar, men varför ville Pirates så gärna ha honom? Varför ger de bort prospects när de själva är i rebuilding?
Hjälp mig förstå detta för jag gör det inte.

En annan sak om Rays utrensning osv. De försöker ju hitta en ny hemmaarena mitt i allt det här?
Det var som någon, jag tror det var Nick Cafardo, skrev: ”Hur kan man genomföra en total rebuilding/fire sale när man ska försöka locka sponsorer osv till att bygga en ny arena”. Mycket märkligt.

Rays har alltid varit ett lag jag inte tyckt om, jag tror det lever kvar ända sedan mitt första år (2008) som fan och framför allt 2011, även om det var extremt skönt att sopa dem i ALDS 2013. Jag har försökt hålla en god och ganska lågmäld ton, mestadels för min respekt för Martin, men jag är så trött på det mesta som har med dem att göra. De har inga pengar, inga fans, de har en skitarena som allmänt kallas för ”a dump” och liknande obsceniteter, de kan inte behålla spelare som tjänar drygt 5 millar per säsong och så fort de fick ett förslag på en deal de gillade så tvekade de inte en sekund på att skicka deras face of the franchise Evan Longoria till San Fransisco. Jämför det t.ex. med hur Cincinnati hanterat sitt lag i rebuilding kontra storstjärnan Joey Votto. Nej, min feeling och respekt för det jävla Tampa-laget är borta och nu tror och hoppas jag att de kommer braksist i AL East i år!

Såg lite på spring training igår kväll, två reflektioner:
Shohei Ohtani gjorde pitcher-debut i Los Angeles Angels-tröjan och var lite skakig.
På 1 1/3 inning (31 pitches) gav han upp bl.a. upp en homerun och två runs (en earned) och det kändes som att han var lite ”all over the place”. Nu var det givetvis bara första matchen och man ska inte dra alltför stora växlar av det, men det var inte ett självklart första intryck inte.

Himla tråkigt att se Red Sox-bekantingen Will Middlebrooks skada sig ordentligt igår.
Middlebrooks, som signade ett minor league-avtal med Philadelphia Phillies inför säsongen och nu kämpade om att ta en plats i laget, kolliderade med en medspelare och bröt sitt vänstra vadben.
Det såg läskigt ut och det gick så pass illa är så klart väldigt beklagligt.

En annan otrevlig långtidsskada i veckan. Han som skulle varit ett ljus i mörkret för Rays i år, pitchern Brent Honeywell, har en ”torn UCL”, d.v.s. ett trasigt ligament i armbågen och kommer nu behöva göra en s.k. Tommy John-operation. Ett tufft slag för Honeywell som efter att Rays bytt bort startern Jake Odorizzi sågs som en ännu större del av lagets starting rotaion 2018.

Behöver vi starta en skallgångskedja eller får vi något livstecken från Veckans MLB snart?!

Känns som det var mycket tråkiga saker i slutet här så det är väl bäst att jag avslutar med en positiv sak. I fredags köpte jag biljetter till Chicago Cubs-New York Mets på Wrigley Field onsdag 29/8!
Nu är det i och för sig inte helt klart att jag/vi kommer åka, men det lutar åt det i alla fall. Fick biljetter där jag ville ha dem (Terrace box corner, sektion 202) och betalade inte ens 40 dollar styck för plåtarna vilket kändes helt okej. Så, on to ”the Windy City” i augusti då? Högst troligt blir det så i alla fall..

Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.

Johan – @Rodsockan


About the Author



Back to Top ↑