Tudelad, jetlaggad, besviken men ändå glad

Hej på er gänget!

Jag sitter denna söndagseftermiddag och följer fotbollsderby på TV:n samtidigt som tankarna går åt alla möjliga håll vad gäller basebollen och min resa (se titeln), så därför tänkte jag att det var dags att uppdatera.

Jag och min bästa vän landade igen i Sverige i fredags på eftermiddagen efter en finfin tripp till Chicago och Boston. Det var såklart trevligt att få revansch för den inställda resan i våras när SAS ställde till det men Finnair och British Airways gjorde sitt så inga strul med flygningar denna gång.

Jag fick då äntligen komma till Chicago och det var roligt. Jag är ju inte jättemycket av en turist men vi flängde runt en del och Skydeck/Willis Tower var trevligt, Buddy Guys bluesklubb likaså, deep dish-pizza var tämligen överskattat, Magnificent Mile var inget för oss.. Nä, den ena höjdpunkten för mig var festivaldagen i Douglas Park förra lördagen när jag besökte Riot Fest för en eftermiddag/kväll med thrash metal. Det var skitkul!

Den andra var på måndagen, vår sista dag innan vi skulle vidare till Boston dagen efter. Det bubblade inom mig då vi skulle upp till north side och besöka Wrigley Field och området runt om. Vi tog tunnelbanan upp till Addison och det var lite samma känsla för mig när vi gick av där som när jag såg Fenway Park första gången (jo, faktiskt). Det här hade jag längtat efter länge. Efter tips från Kristian så hamnade vi på baren Sluggers där vi åt middag och efter det försökte undertecknad även sig på att slå några bollar i deras batting cage! Det gick, öh, inte så bra, haha.. Men det var roligt!

Efter ett snabbt besök på ännu en bar så begav vi oss in på Wrigley och känslan av ”äntligen” infann sig direkt. Vilken fin arena/ballpark! Jag tycker kanske att deras bleachers känns lite sådär men förutom det var den fantastisk. Den kanske t.o.m. är min nya favorit, jag trodde aldrig jag skulle tycka så om någon annan än Fenway. Vi satt på right field grandstand, sektion 231. Perfekt vy och inga obstructions. Matchen mellan Chicago Cubs och Cincinnati Reds var ganska lam och vi lämnade i 6:e inningen, då kände jag att jag hade fått mitt. Cubs vann till slut med 8-2 såg jag sen och lite mera om Cubs kan ni läsa senare i texten.

På tisdagen flög vi då till Boston och en personlig entusiasm finns ju alltid hos mig när jag får besöka ”Beantown” men nu var det jubileum, d.v.s. besök 10 år på raken.. Sanslöst! Därför sken jag lite extra när vi landade på Logan. Med tanke på Boston Red Sox säsong/läge i tabellen var jag inte direkt svintaggad på matcherna i sig, mer än att det alltid är kul att vara på Fenway och se matcher såklart. Det roliga denna gång var att få se San Fransisco Giants, ett lag jag inte sett live förut.

Match ett blev ett maraton, matchen pågick i nästan sex timmar och 15 innings totalt. Den längsta match jag sett live och det var surt att gå därifrån med torsk 6-7. Men de här riktigt långa matcherna är alltid en upplevelse i sig. Boston kvitterade till 6-6 i bot 13th och bara det var ju läckert. Men Giants vann match ett och vann sedan serien då de tämligen komfortabelt kunde vinna match två. Det var rejält kallt då, inte skönt alls. Vi lämnade Fenway i 6.e inningen och Giants vann till slut matchen med 11-3 om jag inte minns fel.

Den tredje matchen på torsdagen, en dagmatch då vi sedan skulle flyga hem på kvällen, var nog den jag såg fram emot mest. Eduardo Rodriguez mot Madison Bumgarner skulle bli bäst hittills men även om ”E-Rod” levde upp till ryktet hade ”Mad Bum” större problem. Boston ledde tidigt med 5-1 och även om det blev väldigt spännande i slutet höll Red Sox undan med 5-4 (Giants hade dessutom bases loaded). Trevligt att lämna det stora landet i väst med i alla fall en vinst i bagaget för mitt eget lag. Totalt sett en mycket lyckad resa och planeringen/funderingarna inför 2020 har redan startat. Som det ser ut nu blir det antingen Cubs-Red Sox på Wrigley under midsommar, en augustitripp till Boston för att se Oakland A’s som jag aldrig sett eller en tidig semestertripp i september till Boston för att se Detroit Tigers, som jag heller aldrig sett förut.

Jag har länge inte brytt mig så mycket om det här snacket om ”den annorlunda bollen”, flera homeruns osv.. Men en sak slog mig under resan på matcherna och när jag tittade på TV. Det är fortfarande häftigt med sluggers som slår 30-50 homers per säsong, men det är alldeles för många som numera slår 20 HRs. Det är ju inte speciellt längre, eller vad tycker ni? Att slå en homerun ska vara svårt, något speciellt, och när var och varenda spelare nu lyckas med 20+ homeruns på en säsong så har man liksom tagit bort lite av tjusningen med det. Jag är fullt medveten om att denna åsikt skiljer sig rätt mycket mot vad jag tyckt/tänkt förut men man måste få ändra sig, eller hur?

I helgen blev Boston Red Sox till slut även matematiskt utslagna och det blev klart det vi fans vetat länge, att de skulle missa slutspelet. Säsongen är såklart en stor besvikelse även om det redan tidigt fanns problem som inte åtgärdades. President of baseball ops Dave Dombrowski fick gå och det kan anses tufft året efter en World Series-titel, men kanske det var dags. Han har kritiserats hårt (med rätta) för att deras bullpen-problem inte adresserades varken före eller under säsongen. Kontraktsförlängningarna av Chris Sale och Nathan Eovaldi ses också som misslyckanden även om jag själv gärna väntar något/några år till innan jag dömer ut dem helt.

Höjdpunkterna för Red Sox under året har istället varit den offensiva utvecklingen hos Xander Bogaerts och Rafael Devers! Mitt under frustrationen har det varit en fröjd att se dem spela baseboll och även om Dombrowski kritiserats hårt ska han ha cred för den kontraktsförlängning som Bogaerts fick. Kan ju inte säga att jag är direkt missnöjd att han är under kontrakt under fem år till.

Vad händer nu med Boston då? Rick Porcello blir free agent och jag tror inte att han blir kvar. Snack om att byta bort Mookie Betts har cirkulerat men jag tror inte det kommer ske heller, även om jag inte skulle vara helt emot det om det får en bra return så att säga. Både Steve Pearce och Mitch Moreland blir free agents och att Pearce försvinner är nog ganska självklart, Moreland vet jag inte men jag tror nog att han kommer försvinna också. ”Mitchy” har totalt sett varit väldigt bra och stabil under sina tre säsonger och försvinner han är det bara att tacka för det som varit.

Totalt sett ser jag fram emot denna offseason med nya människor som styrande GM’s just nu, vad ska de göra, vad kan de göra? Det blir spännande att följa så även om man är besviken ser jag med tillförsikt fram emot vad framtiden har att erbjuda för mina rödstrumpor.

Inte bara för att jag besökt Chicago har jag haft koll på Cubs på sistone. När vi var i ”Chitown” var allt frid och fröjd, de krossade Pittsburgh Pirates i en trematchers-serie och vann som sagt den första matchen mot ”Cincy” när vi var på plats.. Men sen har allting gått utför. Två raka torsk mot Reds och sedan tre raka förluster mot rivalen St Louis Cardinals. Bl.a. en total heartbreaker igår när de tappade 8-7 till 8-9 efter att Craig Kimbrel släppt två homers på hans två första (!) pitches i top 9th. Ett chockat Wrigley trodde knappt sina ögon. Wild card-platsen håller på att rinna Cubs ur händerna, speciellt eftersom Milwaukee Brewers samtidigt gått som tåget och de ser nu ut att sno platsen från Cubs.

Kimbrel ja, han har inte haft en bra halvsäsong sedan han signade med Cubs. Jag lästa flera igår som sa att Red Sox gjorde rätt att inte signa om honom, men jag är inte så säker på det. En ”vanlig” offseason och en hel säsong så hade han säkerligen varit bättre. Jag väljer därför redan nu att syna spåkulan och påstå att Kimbrel och även Chris Sale kommer få betydligt bättre säsonger 2020!

Flera divisioner är redan avgjorda. New York Yankees vann överlägset och fullt rättvist AL East och det är bara att gratulera. Atlanta Braves (NL East) och Los Angeles Dodgers (NL West) är även de redan klara. Houston Astros kommer säkra AL West de kommande dagarna och kommer slåss medYyankees om att få bästa record i AL totalt sett.

Cleveland Indians kämpar fortsatt om att nå Minnesota Twins i AL Central men det kommer nog inte gå då det skiljer fyra matcher i dagsläget. Laget ligger dessutom just nu utanför wild card-plats då både Tampa Bay Rays och Oakland är före i wild card-tabellen. Sen är det NL Central då som ännu lever även om jag tror att St Louis Cardinals kommer hålla undan, Brewers tar ena wild card-platsen (och där får möta Washington Nationals) och Cubs kommer missa slutspelet helt.

Andy Green fick igår sparken som manager för San Diego Padres trots två år kvar på kontraktet. Det sägs att han inte längre gick bra ihop med Padres GM AJ Preller och att förväntningarna på laget var högre än det 69-86 record som de har just nu.

Jag tror att även att Cubs kommer se sig om efter en ny manager och därmed avsluta samarbetet med Joe Maddon. Maddon har överlag haft en lyckad sejour som manager för Cubs men har ifrågasatts från och till och jag tror att förra årets resultat (förlust i match 163 samt ut i Wild Card-matchen) och det troligen missade slutspelet i år kommer kosta honom jobbet.

En tråkig sak med basebollen är att det håller mer och mer på att bli som NFL vad gäller vissa spelare. Kvinnomisshandel, sexualbrott, you name it.. Det är för mycket, det måste bort, fyfan!

En vecka kvar av grundserien och sedan väntar slutspelet. Ett slutspel som trots att mina egna rödstrumpor kommer missa det för första gången på tre år kommer bli grymt. Jag förväntar mig kalasmatcher och prestationer från de bästa spelarna i världen. När jag skriver min avskedskrönika vet jag ännu inte men vi hörs. Missa inte Cubs-Cardinals kl. 20.20 ikväll!

PS. Bilden? En något trött undertecknad mitt i natten på Fenway i tisdags.

Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.

Johan – @Rodsockan

 

Visa kommentarerStäng kommentarer

Skriv kommentar