Lockout i MLB – detta är förutsättningarna

Det är nog ingen som missat att förhandlingarna mellan klubbägarna (MLB) och spelarfacket (MLBPA) tog en vändning i veckan när MLB aktiverade en så kallad ”lockout”. Jag var inte helt hundra på vad en lockout faktiskt var och legalt innebar, men en Google-sökning senare blev jag lite klokare. Det är antitesen till en spelarstrejk, det vill säga att klubbägarna stänger ute sin avtalspartner från sina arbetsplatser. I MLB:s fall innebär detta bland annat:

  • Inga basebollaktiviteter
  • Inga förhandlingar mellan spelare och klubbar
  • Ingen får använda lagens träningsanläggningar
  • Skadade spelare får inte köra sin rehabilitering i klubbens regi
  • Ingen som helst kontakt får ske mellan spelare och sitt lag

Att ta till denna åtgärd är däremot inget måste eller krav vid strandade förhandlingar. MLB väljer att göra det för att sätta press på MLPBA att lätta på sina krav. Det är för tidigt att dra några större växlar av lockouten just nu. Spelarna får inte betalt utanför ordinarie säsong och med ett par månader kvar till försäsongen så är inte läget akut. Däremot är det oroande att positionerna mellan MLB och MLBPA är så pass långt ifrån varandra. Frågan är om de hinner närma sig varandra och ha ett avtal undertecknat senast i februari?

Utskällt avtal 2017-2021

Bakgrunden till att spelarfacket är extra stridslystet denna gång är att man blev den uppenbara förloraren vid de senaste förhandlingarna. Avtalet har inneburit att snittlönen har minskat med 6,4 procent under avtalstiden mellan 2017 och 2021. Enkelt förklarat har de största stjärnorna fått en större del av kakan, medan en spelare i medelklass har fått det svårare att få betalt.

Spelarfacket hävdar att klubbarna har som strategi att använda spelare under de sex år som man kontrollerar spelarens karriär. När de sedan blir free agents i 30-årsåldern satsar man hellre på yngre spelare som spelar på minimilöner. Att statistik dessutom pekar på att spelare generellt börjar bli sämre vid denna ålder har inte hjälpt spelarna att få betalt.

Spelarfackets krav

Man kan sammanfatta fackets krav i en enda mening: en större intäktsfördelning mellan klubbar och spelare. Facket föreslår bland annat:

  • Minska ”service time” från sex till fem år innan en spelare blir free agent vid 30,5 års ålder
  • Förhindra att klubbar kan mygla med en spelares ”service time” för att skjuta på free agency och arbitration
  • Förhindra att klubbar går in i ett så kallat ”tanking mode”, där man under ett par år föryngrar sitt lag och betalar absolut minimum, samtidigt som man tar emot omfördelningspengar från mer satsande lag
  • Öka det mjuka lönetaket från 210 till 245 miljoner dollar
  • Öka minimilönerna, både i MLB och i farmarligorna
  • Stå emot MLB:s krav på ett utökat slutspel

MLB:s krav

Klubbarna i MLB är i ett defensivt läge där man vill stå emot fackets krav så mycket som möjligt. Det finns faktiskt inte så mycket som MLB skulle vilja ändra på i det nyss utgångna avtalet. Några av sakerna som MLB skulle vilja få till:

  • Utöka antalet slutspelslag från 10 till 14 lag, och därför förlänga säsongen och utöka antalet matcher
  • Ha reklam på spelartröjorna
  • Ha en draft för internationella spelare
  • Införa en ”pitch clock” för att snabba upp spelet, dvs en bestämd tidsrymd mellan en pitchers kast

MLB är noga med att påpeka att de är den enda nordamerikanska ligan utan ett hårt lönetak, och en av få ligor som erbjuder garanterade löner. De pekar också på de många, långa och dyra kontrakt som tecknats mellan spelare och klubbar de senaste veckorna.

Vad händer framöver

Parterna är en bra bit ifrån varandra, och redan nu har både MLB och MLBPA försökt vinna fansens sympatier med diverse PR-meddelanden. Framför allt MLB verkar inse att de ligger sämst till i folkets ögon just nu. Hittills har man inte vunnit speciellt många över till sin sida. Bara det att man aktiverar en lockout och sedan går ut och säger att det är beklagligt att MLB och MLBPA för första gången på 26 år inte har ett samarbete har retat många.

Personligen tror jag att det här är klart i februari eller mars. Båda sidor kommer att förlora stora pengar på att inte börja spela när ligan ska dra igång 31 mars. Just nu är ingen av parterna speciellt stressade att få till något, men givetvis kommer det här att eskalera under januari om inget avtal är på plats. Framför allt spelare utan kontrakt för nästa säsong är i ett känsligt läge.

Mina tankar

Som många säger är det här en kamp mellan miljardärer (MLB) och miljonärer (spelare). Det är naturligt att man tar spelarnas parti, speciellt med tanke på att ägarna gärna utmålar sig som några som har det knapert. I själva verket är MLB en extremt välmående sport och liga. Det många antalet matcher säkrar biljettintäkter och framför allt stora tv-pengar.

Jag älskar MLB och det lag jag sympatiserar med, men är det något jag verkligen rynkar på näsan åt så är det när ligan och Yankees börjar prata om lagen som en ”produkt”. Då blir det tydligt att sportsliga framgångar inte är nummer ett, utan resultatet i bokföringen.

Yankees strategi är att avlöna ett lag som tar laget till slutspel. Man räknar ut att det behövs 95 segrar för att ta sig dit, och ser till att spelarnas underliggande statistik borde räcka till just 95 segrar. Att avlöna ett lag som på pappret ger 105 segrar är bortslösade resurser då det ger ägarna en lägre ekonomisk avkastning. Jag kollade för någon månad sedan hur stor del av omsättningen som gick till spelarna i Yankees. Från 75 till 33 procent på 15 år. New York Yankees är en bankomat för Steinbrenner-familjen.

 

Jag är glad att Steve Cohen tog över New York Mets och har spenderarbyxorna på sig. Uppfriskande i dessa tider!

– Andreas Westling

@anwest1 / @playball_se

Show CommentsClose Comments

Leave a comment