Winter Meetings (W.M.) 2014 som ägde rum i San Diego förra veckan kommer för alltid bli ihågkommet som ett av de galnaste någonsin. Det svingades vilt fram och tillbaka och de har även fortsatt de senaste dagarna. Här följer mina tankar om en del som hänt:

Jag hatar att ha rätt

När jag den 31/7 satt och livebloggade under trade deadline day skrev jag detta angående Jon Lester som nyss blivit bortbytt till Oakland Athletics:

”Det här känns. Det är inte roligt. Lester för mig är inte vem som helst.”

”..jag har hela tiden trott att de skulle skriva ett nytt kontrakt med honom, precis som de gjorde med Dustin Pedroia. Uppgifter säger att man under försäsongen erbjöd ett kontrakt värt 70-80 miljoner för 4 år. Ett smärre hån, och jag tror på allvar att hade Boston erbjudit 5 år och en summa runt 100-110 miljoner hade han varit kvar nu.”

”Lester har flera gånger sagt hur gärna han ville stanna, att han var beredd att ta ett billigare kontrakt (s.k. hometown discount) för att få det gjort. När ryktena om en trade började bubbla upp kom nästa citat: ”Jag kan skriva ett nytt kontrakt med Boston även om jag blir bortbytt nu”. Helt sant, och helt sjukt. Jag tror inte det finns en jävla chans att han återvänder. Jag menar, varför skulle han göra det?”

”Förtroendet för Bostons management lär ju vara sådär nu, minst sagt. Att han nu blivit bortbytt betyder också att han inte kan erbjudas ett qualifying offer efter säsongen vilket ju gör det ännu svårare att få tillbaka honom, medan managements för Los Angeles Dodgers, New York Yankees och kanske även Chicago Cubs dansar i stillhet på sina kontor.”

”Så, det här suger. Jag absolut hatar att han inte är Red Sox-spelare längre. Vänner/fans till laget jag har i USA skriver nu att de hoppas han kommer tillbaka. Jag har på ett sätt lust att fråga exakt hur jävla naiva de kan vara men, ja, jag vet inte. Jag har väl ett promillehopp men, nej..”

Så tänkte jag då. Men sen hände något och jag närmast hatar mig själv för det. Någonstans från i somras till när säsongen tog slut så började jag hoppas igen. Tro att det kanske fanns en chans ändå. ”Ja men han sa ju..” osv. Dessutom lyssnade jag på andra och läste åt helskotta för mycket som fick mig att tro att en återförening trots allt kanske inte var omöjlig.

När fler och fler lag blev inblandade såg det ju allt mörkare ut och jag själv hade inte blivit förvånad om han skrivit på för San Fransisco Giants (återkommer till dem senare). I tisdags kväll när jag skulle gå och lägga mig verkade det som att ett beslut närmade sig och det stod då mella Red Sox och Cubs. Jag hoppas själv slippa något liknande igen för nervositeten var enorm. Att slå på telefonen på onsdag morgon och börja scrolla Twitterflödet var en pärs. Då det skiljer 9 timmar till San Diego var det fortfarande sen tisdagskväll och jag drog nervöst med fingret uppåt för att få ett besked. Så dök det då upp:

@Ken_Rosenthal: Sources: Lester to #Cubs.

Jag blev alldeles kall. Jag hör mig själv trött och med trasig röst utbrista ”Neeej…”. Jag läser vidare och får det bekräftat. Beslutet. Åren. Siffrorna. Till slut fäller jag även en tår och upplever just då min värsta basebollmorgon sen match 162 i september 2011.

Spolar vi fram lite i tiden till måndag 15/12 ser jag min hjälte (jo, han är det fortfarande) presenteras som Cubs-spelare på en presskonferens. Han är lika proffsig, charmig och ”Lester”-lik med sin fru och två söner som han alltid varit. Det känns fortfarande, men jag kan inte låta bli att vara väldigt glad för hans skull. Jag skrev på Twitter att ”titta på den här presskonferensen är lite som att vrida om kniven” men, som sagt, jag gläds med honom.

Cubs erbjöd 6 år och 155 miljoner dollar samt en option för ett 7:e år.
Red Sox slutbud var 6 år och 135 miljoner dollar.
Vad som till slut avgjorde till Cubs fördel tror jag berodde på flera orsaker:

Optionen för ett 7:e år tror jag betydde mer än pengarna.

Hans förhållande till Cups president Theo Epstein och GM Jed Hoyer, från när de båda var anställda av Red Sox, spelade in (även om han förnekade att det spelade SÅ stor roll på presskonferensen).

Att få en ny utmaning (likt Pablo Sandoval) och framför allt den att spräcka Cubs mästartorka lockar nog vilken seriös spelare som helst, som inte bara är ute efter pengarna.

Slutligen, det som kändes mest med presskonferensen: ”Hade inte Red Sox bytt bort mig i sommar tror jag att det hade varit svårare att lämna än som läget blev nu.”

Jo ni.. Som sagt, ibland hatar jag att ha rätt.
Det här är ett hårt slag för Red Sox på mer än ett sätt. Det uppenbara, pitchern Jon Lester är borta. Dessutom är detta en smärre PR-katastrof för ägargruppen som nu upplever en smått rasande supporterskara som ifrågasätter deras låga bud i våras och att de inte ”lyckades få hem honom”.

Larry Lucchino, lagets president/CEO och den mest ifrågasätta och minst omtyckta av de tre (förutom John Henry och Tom Werner), gick till och med ut i radio och sa att de hade misslyckats. Vet inte om jag mådde så mycket bättre av det men det kändes ändå som att de hajat att de faktiskt gjort bort sig. Lagets GM, Ben Cherington, såg smått bedrövad ut när han berättade om hans sista samtal med Lester, hur han ändå var nöjd med lagets erbjudande och den process de haft för att försöka locka tillbaka honom. Just erbjudandet, 6/135 har jag inget emot, det känns rimligt. Ben sa dock att det jobbiga var att deras utgångsbud i våras inte ens fick en chans att förhandlas om i vår/sommar. Lester ville koncentrera sig på säsongen, ta alla förhandlingar efteråt och laget respekterade då hans önskan. Men, hade de erbjudit 5/100-110 eller 6/120 i våras hade han varit kvar.
Den vetskapen får de nu leva med.

Men Macke för helvete, gå vidare med ditt liv!

Ja, jag ska..
Det var en rätt tuff onsdagsmorgon, men Ben Cherington ämnade ta snabb revansch och på ett dygn hade inte mindre än TRE starting pitchers tillkommit:

Rick Porcello
I en trade med Detroit Tigers bytte de bort Yoenis Cespedes och två relievers, Alex Wilson och Gabe Speier, för ett år av Porcellos tjänster. Porcello går igenom arbitration-processen sista gången (FA efter säsongen) och beräknas få en lön på ca. 12 miljoner. Spontant kan man tycka att Boston gav bort mycket, men det hela har med draft-kompensation att göra. Som jag skrivit tidigare kan inte Cespedes erbjudas ett Qualifying Offer (Q.O.) efter säsongen, utan blir free agent och kan skriva på för vilket lag han vill. Porcello KAN erbjudas ett Q.O., så om inte Red Sox får igenom en kontraktsförlängning eller erbjuder honom ett Q.O. som han accepterar så får de i alla fall ett draftval när han försvinner. Spontan reaktion: Att få in Porcello, kanon. Att bli av med Cespedes, både bra och dåligt. Hade gärna behållt honom men Boston behövde göra sig av med en outfielder och Cespedes var den som skulle bli svårast att behålla och få någon slags ersättning för.

Wade Miley
En spännande trade som tar vänsterhänte Miley till Beantown från Arizona Diamondbacks. Hans sitatistik har kanske inte varit direkt ”ace”-lika, men jag har läst artiklar som säger att han lidit av dåligt försvarsspel och kan gynnas av ett bättre sådant i Boston. Arizona fick SP Allen Webster (gör inget), infielder prospect Raymel Flores (aldrig hört talats om) och Rubby De La Rosa i traden. Den sistnämnda är den jag kommer sakna, såg honom som en ganska klar 5:a vad det gällde 2015 och tror D-backs kommer ha mycket glädje av honom. Wade Miley kommer gå igenom arbitrationprocessen första gången 2015 och Boston har kontroll över honom i tre år.

Justin Masterson
Justin byttes bort till Cleveland Indians sommaren 2009 (traden som skickade Victor Martinez till Boston) men återvänder nu. Masterson hade ett ganska dåligt/skadefyllt 2014 och skrev på ett ettårsavtal värt 9.5 miljoner dollar i grundlön och hoppas komma tillbaka till 2013 års form. Ska bli spännande att se honom i Red Sox-tröjan igen.

Förutom de tre ovanstående fortsätter rykten om en eventuell trade med Philadelphia Phillies för deras ace, Cole Hamels. Jag tycker fortfarande att det skulle vara bra men just nu har de ju fem stycken starting pitchers (förutom ovanstående tre även Clay Buchholz och Joe Kelly). Dessutom misstänker jag att Philly skulle kräva att få Joe Kelly (4 års kontroll) i bytet och han är jag inte så sugen på att bli av med. Vi får se vad som händer men jag blir inte jätteförvånad om det tillkommer en SP innan säsongen startar.

Pale Hose Statement

Redan innan W.M. tyckte jag att Chicago White Sox visat fingertoppskänsla när de signade 1B/DH Adam LaRoche till ett tvåårsavtal värt 25 miljoner dollar och vänsterhänte relievern Zach Duke för tre år med laget. Sedan kom veckan i San Diego och GM Rick Hahn tog på sig spenderarbyxorna, ordentligt:

David Robertson signades till ett fyraårskontrakt värt 46 miljoner dollar. Hade svårt att tro att Yankees skulle släppa honom, men efter deras signing av Andrew Miller (4 år, 36 millar) så kände väl Yankees att han blev för kostsam.

Jeff Samardzija byter Oakland mot Chicago där White Sox bl.a. fick skicka iväg Marcus Semien. Högerhänte ”Shark” kompletterar vänsterhänte Chris Sale och därmed har White Sox en mycket fruktad 1-2 punch i deras starting rotation.

I torsdags tog W.M. slut men Hahn tog inte av sig brallorna för det. I söndags läckte uppgifter ut om ännu en F.A.-signing. Melky Cabrera lockades till ”the Windy City” med ett treårsavtal värt 42 miljoner dollar. Även här en stabil signing. Lite förvånad att inte Melky skrev på ett längre avtal någonstans men, well played Chicago.

Kemp (om/när det blir klart) och andra headscratchers

Dodgers hade (minst) fyra stycken outfielders och behövde bli av med en. Så, vad gör man? Man byter bort den bästa! Inte bara det, man skickar Matt Kemp OCH 32 miljoner dollar till San Diego Padres, som med de pengarna ”bara” behöver betala honom 75 miljoner över de fem återstående åren på hans kontrakt. Ur Padres synpunkt, fint, vilket lag som helst skulle vilja ha en hel Kemp i sin lineup för 15 miljoner per år. De tvingades dock byta bort lovande catchern/1B Yasmani Grandal i traden, men att få in en toppspelare som Matt Kemp gör nog att de kan leva med det.

Innan Dodgers blev nya Yankees (och till viss del Red Sox, även om jag inte vill erkänna det haha) ska man komma ihåg att när de i november 2011 skrev kontraktet med Kemp (8/160) var det ju tänkt att han skulle bli/vara lagets ”face of the franchise”. Visst, det svänger snabbt, men jag tycker att det är märkligt hur det här ens kunde hända. Något som var helt otänkbart för bara något år sedan.

Andrew Friedman har respekt med sig från sin tid med Tampa Bay Rays och som ny ”chef” över Dodgers kanske man ska ge honom lite tid innan man ifrågasätter vad de gör.. Men jag kan inte låta bli, för jag förstår inte riktigt.
Förutom Kemp så har de bytt till sig 36-årige SS Jimmy Rollins från Philadelphia.
De skrev ett fyraårskontrakt värt 48 miljoner dollar med Brandon McCarthy??! Nog för att han var väldigt bra efter traden till Yankees i somras men har ett karriärs-ERA på 4.09..

De skickade SP Dan Haren (återkommer till honom) och 2B Dee Gordon (samt 2.5 miljoner av hans lön) till Miami Marlins, för att sedan byta till sig 2B Howie Kendrick från Los Angeles Angels.
Kanske gav de upp Dee Gordon och sökte någon med mera power och produktion. Gordon stal 64 baser under 2014 men är ingen RBI-maskin som Kendrick. Miami får nu kontroll över Gordon i fyra år och kan vara ett farligt vapen som ev. leadoff-man för dem. Dodgers får Kendrick i ett år för 9.5 miljoner dollar. Kanske kommer detta löna sig men, jag vet inte jag..

Tillbaka till Dan Haren. Efter ett tufft år mentalt 2013 i Washington Nationals fick Haren som han önskade. Han ville tillbaka till västkusten nära sin familj och måste varit lycklig att signa ett kontrakt med Dodgers för 10 miljoner för säsongen 2014. Förutom det fick Haren en spelaroption värd 10 miljoner för 2015. Jag förstår över huvud taget inte dessa spelaroptioner (även här, återkommer till det) men Haren, efter ett helt okej 2014, tvekade inte utan utnyttjade optionen. Såklart?! Men sen kom Friedman in i bilden. Nu har Haren alltså bytts bort till Miami och Dodgers står även för HELA hans lön på 10 miljoner för 2015. Jag vet inte när det här citatet ska ha sagts, men Haren sa att ”det var antingen västkusten eller pensionering” som var hans alternativ. Så vad händer nu då?

Miami måste ju jublat lite först, trots den troliga vetskapen om hans citat, men att få in honom GRATIS i rotationen ett år, jag menar vilket lag skulle tacka nej till det? Nu får vi se om Haren ens tänker fullfölja sitt kontrakt eller om han helt enkelt drar sig tillbaka från baseboll. Gör han det så gör han det troligen med en lite bitter eftersmak. Eller så fortsätter han ett år i Miami, om in Miami på något sätt lyckas trade:a tillbaka (?!?!) honom till något annat västkustlag. Vilken soppa.. Det hela blir om möjligt ÄNNU mer komiskt/konstigt när Dodgers tillkännager sin signing av Brett Anderson.
Ett år, 10 miljoner. Vad annars..

Apropå spelaroptioner. 16/12 blev relievern Brian Wilson DFA’d av Dodgers. Detta efter att han utnyttjat sin spelaroption för 2015 värd 9,5 miljoner dollar. Även här en horribel option. Efter hans korta men dominanta återkomst i slutet av säsongen 2013 efter sin Tommy John-operation belönades han med ett ettårskontrakt värt 10 miljoner 2014 samt redan nämnda spelaroption. Varför fick han den? Vad hände med mutual options!? Så Dodgers får alltså betala 19.5 miljoner dollar under 2015 utan att varken Haren eller Wilson kastar en enda pitch för laget. Så Andrew, jag hajar inte riktigt vad du/ni håller på med. Ni kommer säkert motbevisa mig mer än en gång, men än så länge kliar jag mig i huvudet å det grövsta.

Övriga tankar från Winter Meetings/veckan som gått:

AL Central kan mycket väl bli årets getingbo. Förutom Detroit Tigers (kommentarer överflödiga) och White Sox så finns ju Kansas City Royals kvar. Nog för att man tappat Billy Butler (Oakland Athletics, 3/30) och verkar förlora Norichika Aoki, men tillskotten Alex Rios (1/11) och Kendrys Morales (2/17) kan mycket väl ersätta dem. Samtidigt har Indians bytt till sig Brandon Moss från Oakland och skrivit ett ettårskontrakt med Gavin Floyd, medans Minnesota Twins signade Ervin Santana (4/55) under W.M. Ska bli mycket spännande att följa den här divisionen!

Cubs har vi ju redan avhandlat lite med Lester,  men med nya managern Joe Maddon, nya catchern Miguel Montero (trade med Arizona), Jason Hammels återkomst (2/20) och nyligen en trolig ny closer i Jason Motte (ettårsavtal, 4.5 miljoner dollar i grundlön) kan 2015 bli ett mycket spännande år.

Håll ögonen på Marlins 2015. De närmar sig att vara med att slåss om det allt mer och deras signing av Mike Morse i två år ger dem ännu en slagman med power förutom Giancarlo Stanton och Casey McGehee. Pitchern Mat Latos, som laget bytt till sig från Cincinatti Reds, kan också bli en stor faktor för ”the fish”.

Den eventuella huvudvärken mellan Washington Nationals och Bryce Harper/agenten Scott Boras uteblev då de den 15/12 kom överens om ett tvåårsavtal värt 7.5 miljoner dollar. Detta bara en dag innan en schemalagd hearing om en kontraktsdispyt (om han var arbitration eligible eller inte)skulle äga rum.

Blir inte ett dugg förvånad om Seattle Mariners är med i den absoluta toppen av AL West nästa år, kanske t.o.m. vinner den. Nelson Cruz (FA-signing, 4/57) behöver ingen närmare presentation och med en stark starting rotation (som nu även inkluderar J.A. Happ efter en trade med Toronto Blue Jays) med Felix Hernandez i spetsen tror jag att de kommer bli många roliga stunder på Safeco Field under säsongen.

Houston Astros menade allvar med att de hade (och ville) spendera lite pengar. Jed Lowrie (3/23), Luke Gregerson (3/18.5) och Pat Neshek (2/12.5) är alla tre stabila FA-signings som kommer göra laget bättre.

Yankees smartaste deal hittills (som jag antar att kollega Andreas håller med om) var att signa om Chase Headley (4/52). Det var extremt nödvändigt för dem. Traden med Arizona som gör Didi Gregorius till lagets nya SS känns spännande. De hade nog gärna behållit McCarthy men, som jag redan skrivit, antalet år och pengar blev alldeles för mycket till slut. De har dock en bra ersättare i Andrew Miller (4/36) som inte blir kul att möta för något lag. Troligen den mest fruktade vänsterhände relievern i ligan.

Jag tror att de kommer klara sig bra, men det känns nog lite tufft för Giants i alla fall. De missade Lester, Headley och kubanske Yasmany Tomas. De verkade även intresserade av Santana. Mitt tips är att James Shields skriver kontrakt med dem i slutändan och att de kommer vara ett hot som vanligt, även om det är ett ojämnt år nästa säsong 😉

Kommer New York Mets byta till sig Troy Tulowitzki från Colorado Rockies? Om inte borde de skriva kontrakt med Stephen Drew fortast möjligt.

Baltimore Orioles har fortfarande inte gjort något för att ersätta förlorade Nick Markakis (Atlanta Braves, 4/40) och Nelson Cruz (Mariners). Nog för att flera bra spelare som var skadade under 2014 (Matt Wieters, Manny Machado) kommer tillbaka, samt att de hoppas att Chris Davis hittar tillbaka till 2013 års form, men nog måste de förstärka lite för att upprepa sin divisionstitel.

Det ryktas om en eventuell trade som skulle skicka Wil Myers från Tampa Bay Rays till San Diego.  Huva, blir den av vet jag inte ens om jag vågar höra av mig till kollega Martin något mer..

Till sist:

Den 2/9 åker jag tillbaka till Boston för att se, förhoppningsvis, 5 matcher (Yankees x1, Phillies x3, Blue Jays x1) med mitt favoritlag. Det är långt dit men jag längtar redan som fan!

TACK alla ni som hjälpte till att slå rekordet från 2013 (1150:-) i vår digitala #mlbse-bössa.
Musikhjälpen 2014 fick in över 30.4 miljoner kronor och vi bidrog tillsammans till en del av det.
Når vi 2000 kronor 2015? Den som lever får se =)

Vill önska samtliga läsare en god jul och ett gott nytt år.
Tack för att ni läst denna krönika (kommentera gärna!).
Tack även för all fin kritik jag fått under året och alla trevliga #mlbse-diskussioner på Twitter.
Må de aldrig sluta.

/Johan