Nja, vet inte.. Men laget jag håller på hoppas nog det. Boston Red Sox befinner sig i en jobbig formsvacka nu och det ska jag gå i genom. Dessutom lite annat från MLB’s första månad. Jag säger som Robert Aschberg: Häng mé!

En enda sörja

Hur länge kan man köra med ”It’s still early”? Börjar kännas som en relevant fråga och för många lag kanske det är någon slags trygghet och räddningsplanka. Går man ett steg längre kan man även få höra ännu en klassiker/kliché: ”It’s too early to panic”. Må så vara men, den frasen behöver du ju aldrig ens höra om laget fungerar, eller hur? Bortförklaringar undanbedes, lösningar uppskattas!

Jag läste nyss igenom vad jag själv skrev om Red Sox i min krönika från Opening Day. Kollade även Martins Inför-rapport om AL East och våra divisions-tips, och jag kan inte låta bli att tänka det igen: Jag hatar att ha rätt ibland!

Hittills, jag ska poängtera det, hittills. 13-17 efter 30 matcher kanske inte låter så jävla illa och det kunde säkert varit värre. Men 1-7 i maj (16-39 i run differential under de 8 matcherna) och 4-12 de 16 senaste, det är inte bra alltså. Nu fungerar inte offensiven heller, vilket såklart är tufft, men det är lagets pitching som varit akilleshälen hela tiden. Bostons fem starters har denna ”fantastiska” statistik just nu efter sex starter var:

Clay Buchholz       (W-L-ERA-IP) 1-4, 6.03, 31.1
Rick Porcello         (W-L-ERA-IP) 3-2, 4.38, 39.0
Wade Miley             (W-L-ERA-IP) 1-4, 6.91, 28.2
Justin Masterson (W-L-ERA-IP) 2-1, 5.18, 33.0
Joe Kelly                  (W-L-ERA-IP) 1-2, 6.35, 34.0

Vad ska man säga, det är knappast ”fuckin’ shining” direkt. Det har också inneburit att lagets bullpen är tämligen slutkörd efter så många korta framträdanden från lagets starters. Jag följer flera av lagets beat writers på Twitter och det var som någon skrev: ”Jag har aldrig varit med om så många roster moves/optioner så här tidigt på säsongen”. Det kändes ett tag som det hände något nästan varje dag. Smått surrealistiskt. Men i torsdags blev det droppen för mig, då blev jag arg på riktigt, och frustrationen/besvikelsen går tillbaka några veckor:

29/4 kom en rapport om att RH RP Anthony Varvaro blivit designated for assignment (DFA). Varvaro bytte Boston till sig från Atlanta Braves i december 2014 och jag var faktiskt lite uppspelt över att få in en hårdkastande relief pitcher (2014: ERA: 2.63, IP: 54.2) som man kunde behålla till 2018. Det kändes spontant som en trolig ersättare till Burke Badenhop. Innan han blev DFA’d hann Varvaro kasta 11 innings i 9 matcher med ett ERA på 4.09. Inga kanonsiffror men samtidigt inte skandalöst dåligt, dessutom från en som just bytt NL till AL.

Nej, det upprörande här var att det ryktades kraftigt i samma veva om att den sedan 2014 underpresterande Edward Mujica var den som skulle blivit DFA’d, men så blev det inte. Boston valde alltså att behålla Mujica som de gav ett tvåårskontrakt värt 9,5 milj. dollar inför 2014 och gjorde detta mot Varvaro, en ”nykomling” i laget som man betalar lite över 500.000 i år (han var inte ens arbitration eligible).

7/5 kom då istället nyheten som jag närmast förväntat mig ett tag. Mujica DFA’d. Första känslan, viss lättnad, bort med honom. Sen föll polletten ner lite, till viss del med hjälp av Pete Abrahams Twitter: ”Var det alltså värt att Varvaro blev DFA’d så att Mujica fick göra två ytterligare framträdanden?”. Redan här är man ju inte jättenöjd. Så kommer nästa nyhet:

”Red Sox fire Pitching Coach Juan Nieves”

Jag kan omöjligt svara på hur pass bra/inte bra han är. När han anställdes inför 2013 läste jag en del bra rapporter/statistik om honom och det året gick det ju bra. Förra året var ju inte lika bra, men då byttes två av de bästa bort vid trading deadline och Jake Peavy innan dess. 5 veckor in på 2015 års säsong har pitchingen uppenbarligen inte fungerat och nu får alltså Juan skulden för detta? Jag blev så förbannad. Jag läste citat om att ”han har inte lyckats kommunicera/”komma fram” till spelarna som förut”. Nähä.. Ni tror inte att det beror på att lagets starting rotation är duktigt mycket sämre än den som startade 2013 och även 2014?

Det kanske var så att han inte fungerade med dem, må så vara, han får ta smällen och jag tycker fan inte att han förtjänar det. Hade Boston behållt Jon Lester och John Lackey så inte fan hade Nieves varit utan jobb nu. Front Office sköter inte den här ”paniken” särskilt bra i mitt tycke. Att göra sig av med Varvaro var ett misstag. Han kanske inte har det som krävs, men de hade fan i mig kunnat skickat sopan Mujica direkt och gett han några chanser till med tanke på hans kontraktssituation.

Efter lördagens 1-7 förlust borta mot Toronto Blue Jays hade spelarna ett möte utan ledare för att försöka hitta lösningar på problemen. Det är 132 matcher kvar och jag är ivrig att se hur/om de kan komma tillbaka till det lag jag hoppas de ska kunna vara. Det är ju så gott som (nu utan catchern Ryan Hanigan efter hans skada/operation) samma lag som var 7-3 efter 10 matcher. Så vi får se. Man är just nu sist i AL East, men kanske kan 40 vara det nya 30 och laget når .500 (20-20) igen om 10 dagar?

DH i båda ligorna

Läste Markus Jonegårds tweet igår om att han tycker att AL-matcher är så monotona att titta på. Intressant det där. Utan att veta exakt vad han syftade på så antar jag att det har att göra med pitchers/pinch hitters vilket gör att matcherna blir, ja, ”livligare” om man kan säga så.

Min ståndpunkt är dock självklar, jag vill gärna ha en designated hitter i båda ligorna. Jag kan förstå charmen med slående pitchers, hur vissa blir betydligt bättre på det än andra, men jag kan inte hjälpa att tycka att jag hellre ser en slagman på den positionen även i NL. Jag tror det var Max Scherzer som sa: ”Who’d you rather see hit, a pitcher or David Ortiz?”. Lite väl svartvitt kanske, men han har rätt tycker jag. Diskussionen om detta cirkulerar nog nästan jämt, men bubblade upp igen när St Louis Cardinals starting pitcher Adam Wainwright skadade sig efter ett at bat när han skulle springa till första bas. Man ska inte överdriva det, Ken Rosenthal skrev speciellt att ”det ÄR INTE ofta pitchers skadar sig när de ska slå”, men det är synd att det ens ska behöva finnas en risk för det. En DH gynnar också lagets roster då man ju kan rotera spelare på positionen som man inte vill spela ”på planen” varje match.

Diskussionen lär fortsätta, speciellt nu när förre commissionern Bud Selig har ersatts av Rob Manfred. Manfred, som hittills varit väldigt öppen för förändringar som kan utveckla sporten och göra den mera attraktiv/underhållande för att locka till sig nya/unga fans i en tid när konkurrensen från andra sporter är enorm.

Baseboll, en gentlemannasport?

Det här har fascinerat mig ett tag. Har diskuterat detta både med Martin och Andreas och.. Jag vet inte, jag har väldigt svårt att förstå/se det här synsättet. Jag är helt med att man inte ska håna motståndare, gott så. Men hur känslig får man vara? Om en spelare slår en home run och gör en bat flip/kastar slagträet så blir vissa pitchers upprörda tydligen.. Varför? De har lyckats med något som är oerhört svårt och är nöjda med det, det behöver inte ha ett dugg att göra med att man vill håna någon i motståndarlaget.

Jag har ett antal gånger nu reagerat mot Tampa Bay Rays SP Chris Archer som jag tycker är en hycklare (i det här fallet!) av högsta klass. Han klagade på David Ortiz bat flip efter home runs och tyckte det såg illa ut. Det kan han väl få tycka om han vill, det är hans åsikt. Det jag inte kan med är ju att han själv studsar runt som ett studshoppande barn efter att han klarat sig igenom vissa innings. Och igen, ja, det får han gärna göra men då ska han inte gnälla på andra som reagerar efter home runs.

En annan sak, hur kan baseboll kallas för gentlemannasport när det alltså är legitimt och vanligt att man kan/ska kasta bollen på en motståndare med flit som ”hämnd”? Jag ogillar fortfarande den grejen, även om jag fått acceptera och försökt förstå det mer och mer genom åren.

Att sedan vissa av domarna på senare tid blivit något slags ömtåligt porslin som inte verkar tåla ett skit och gärna vill stå i centrum är ett annat ofog. Jag skrev på Twitter om en incident som drabbade  Cincinatti Reds Joey Votto. Efter ett at bat med en swinging strikeout kastade Votto hjälmen i backen hårt medan han gick mot första bas. Han sågs säga något till Pittsburgh Pirates SP Gerrit Cole (vet inte exakt vad som sades) och blev plötsligt utvisad av home plate-domaren. Votto fick reda på det av en av Reds-coacherna och blev, lite arg. Han sprang mot domaren och stötte emot honom bröst mot bröst. Det får han inte och blev senare även avstängd för. Efter matchen bad Votto om ursäkt och var väldigt ångerfull för just ”chestbump”-grejen som han själv sa var helt oacceptabelt. Men, min fråga, varför blev han utvisad? För att han kastade hjälmen? Njae, hade han gjort det på en called strike så kan jag kanske ha förstått det, nu var det inte så.. Att han skällde på Cole? Kanske men, jaha, hur illa är det inte om det inte får finnas diskussioner eller ens trashtalk mellan spelare?? Visst, man kanske inte kan jämföra baseboll med t.ex. hockey (Trashtalkens Mekka, typ) men hade det hänt i hockey hade det ju aldrig varit fullt manskap på plan??

Nej, lägg ner det här snacket med gentlemannasport. Ömsesidig respekt ska finnas, men det måste få finnas känslor, besvikelser och även några utbrott här och var. Dessutom, det finns en anledning till varför det alltid blir ett jävla liv på läktarna när det blir ”brawls”. Och kom inte och säg att det inte var mycket snack om Kansas City Royals för några veckor sedan. För att de spelade så bra? Nej nej..

Övrigt

Basebollcentralen på Facebook hade för någon vecka sedan frågan ”Vilket lag har varit årets största positiva respektive negativa överraskning så här långt?”. Jag svarade Houston Astros och Cleveland Indians. Är väldigt förvånad över båda lagens resultat hittills (20-11 resp. 10-19). Tror ändå inte att Houston kommer hålla i en division där mitt vinnartips, Seattle Mariners, inlett med ett besviket 13-17 record och Los Angeles Angels bara mästrat med 14-17. Släpper inte mitt tips på Seattle som vinnare ännu i alla fall.

Den otrevliga soppan innehållande Josh Hamilton och Angels ägare Arte Moreno fick äntligen en förhoppningsvis positiv utgång när Hamilton byttes tillbaka till Texas Rangers, där han skördade stora framgångar för några år sedan. Återstår att se hur pass bra Hamilton kan producera när han är tillbaka i Arlington, Texas men jag hoppas att det kommer gå bra för honom.
Jag tror inte det, men jag hoppas även att i falla fall någon spelare hörde hans presskonferens när han sa:
”Med facit i hand borde jag aldrig lämnat Texas”.
Pengar ÄR inte allt, även om det ofta, tyvärr, verkar så.

För en Rödstrumpa svider det ju nå så förbannat, men jag kan inte nog imponeras över New York Yankees ”Bullpen-studs” Dellin Betances och Andrew Miller. Vilken show det är när de kommer ut och ska kasta från kullen. Hade jag varit Yankeesupporter i New York hade jag gått till ”the Stadium” varje gång och hoppats att få se dem. Och jo tack, det svider inte så lite att inte Miller är kvar i Boston.

St Louis Cardinals har inlett säsongen, ganska bra. De har 22 vinster på 30 matcher. 22! Att förlora Wainwright för säsongen är såklart inte roligt, men de ser ut att klara sig ganska bra ändå. Jason Heyward har hittills inte varit den storspelare jag förutspådde, men tänk om (eller när) han också kommer igång?

Trots det jag skrev tidigare om DH i båda ligorna, nu är det som det är och då får man ju passa på att njuta av vissa spelare som sticker ut lite. Intentional Talk’s bevakning av New York Mets SP Bartolo Colón och hans at bats har varit fantastiskt roligt. Bara namnet Colon-oscopy får en ju att dra på smilbanden. Dessutom skrattade jag högt åt Los Angeles Dodgers SP Zack Greinke som körde en bat flip utan dess like för några dagar sedan, när han slog en double!! Haha..

En av säsongs galnaste matcher/upphämtningar hände i slutet av april när Braves mötte Washington Nationals på Turner Field. Efter 4 innings ledde Braves med 10-2. Efter 7 hade avståndet krympt markant och nu stod det 12-10. I 9:e lyckades Nationals få två man på bas och med 1 out stegade Dan Uggla upp för att slå. Med en 0-2 count svingade han rejält, träffade bollen och vips var vändningen fullbordad. 3R Home run och nu ledde Nationals med 13-12. Atlanta kom aldrig tillbaka utan genomled en av säsongens (befarade) värsta förluster. Förutom förlusten sved det lite extra att det var just Uggla som avgjorde. Uggla, som först blev DFA’d och sedan released av Atlanta i juli 2014, skrev på ett minor league-kontrakt med Nationals inför den här säsongen. Släkten är värst??

Med stor ödmjukhet och glädje såg jag att jag fått en röst i Svenska Fans ”Guldskölden 2015”-omröstning som Årets Sporttwittrare. Jag trodde knappt det var sant, egentligen gör jag det fortfarande inte. Men det är roligt och ett kvitto på att man gör någonting rätt. Verkar som att ”Gotta Love Baseball”-klippen går hem lite i alla fall.. Tack Yankee!

För Twitterföljarna och alla #mlbse har jag ett nytt konto jag rekommenderar.
Kan inte sluta skratta åt tweets från @HanleysHelmet

Baseboll är fantastiskt. Sjuka barn är hemskt.
Men tillsammans kan de bli ljuvligt ibland. Kolla det här klippet!

Tack för att ni läste.
Kommentera gärna här eller på Twitter om ni vill.

/Johan – @Rodsockan