Hej på er!

Som vanligt så går tiden alldeles för fort. Det känns inte som att det var så längesen jag satt på Oleary´s Tolv med Andreas och såg delar av Opening Day-matchen mellan St Louis Cardinals och New York Mets, men i själva verket var det ju nästan ett halvår sen. Jisses..

För många är det nästan lite ångestladdat, ”bara en vecka kvar av basebollen, men sen då?”, medan det för några av oss (eller ja, alla egentligen) väntar ett spännande slutspel. Mycket är tyvärr redan avgjort i ligan, men en del lag kämpar fortfarande för att vinna sin division och/eller hemmafördelen eller att kriga till sig en Wild Card-plats osv. Så, hur ser det ut? Häng med:

Atlanta Braves har charmat många basebollälskare under året och lyckades igår säkra divisionssegern i NL East. Vi har ju vant oss under året att Braves spelat bra, varit mycket underhållande att titta på samtidigt som ungtupparna Ozzie Albies och Ronald Acuña Jr. slagit igenom på allvar. Det tillsammans med Mike Foltyniewicz starting pitching, ”åldermannen” Nick Markakis offensiva säsong samt att Freddie Freeman (nästan lite under radarn) haft ännu ett bra år offensivt sett. Man ska därmed inte bortse från vilken storskräll det faktiskt är att de var så pass bra redan i år!

Som vissa säkert minns såg jag tre matcher mellan Boston Red Sox och Braves i maj på Fenway Park och i min efterföljande krönika om resan skrev jag så här:

”Känslan efter trematchersserien mot Braves var samma som jag fick redan fredag kväll. De ÄR verkligen på riktigt och tittar vi i tabellen idag ser vi att de fortfarande leder NL East 2.5 match före Washington Nationals. Matchen på söndagen var smått miserabel, både resultatmässigt och framför allt vädermässigt, men det förtog ändå inte att det här var en mycket spännande och på sina håll välspelad serie lagen emellan.”

Boston vann två av de tre mötena då, men Braves ledde samtliga matcher och de gav sig liksom aldrig. De låg tvåa ett bra tag bakom Philadelphia Phillies, men i takt med att de tappade den sista månaden så tog Braves över och säkrade alltså NL East-titeln redan igår. En rörd Brian Snitker, manager för Braves sedan maj 2016 och med över 40 år totalt i klubben, pratade efter matchen med Ken Rosenthal om vad det betyder för honom att hans lag är tillbaka i slutspelet.

Så, vilka får Braves möta då? Ja, det är ju en del att reda ut även om jag fått för mig hur det kommer sluta. NL Central och NL West lever trevligt nog än så länge, har vi tur så gör de båda det kanske till nästa helg t.o.m. Jag är dock övertygad om att Chicago Cubs kommer vinna NL Central och även få bästa record i hela NL. Det skulle då betyda att de får möta vinnaren av Wild Card-matchen, vilket om serien tog slut idag skulle innebära vinnaren av Milwaukee Brewers och St Louis Cardinals.

Då återstår det för Braves att möta vinnaren av NL West där Los Angeles Dodgers just nu leder med 1,5 match före Colorado Rockies. Den fighten är ju extra viktig i och med att det (som det verkar) bara blir ett lag från NL West i slutspelet. Dessutom, vilket av lagen får hemmafördelen? Med sju matcher kvar att spela är Braves EN ynka match före Dodgers, små marginaler var det någon som sa. Men hörrni, en NLDS mellan Braves och Dodgers, det vore ju något eller hur?

Tittar vi på AL är det mesta klart. Cleveland Indians vann AL Central redan förra helgen, Red Sox säkrade AL East samt hemmafördelen de senaste dagarna (mer om det nedan) och om inte Houston Astros klappar ihop fullständigt så kommer de att vinna AL West. Det enda som gäller är den Wild Card-matchen som vi snackat om ett tag nu, New York Yankees mot Oakland Athletics, eller tvärtom.

Oakland har vunnit fyra raka matcher och ger sig inte samtidigt som Yankees vunnit fyra av de senaste fem. Yankees har dock några tuffa matcher kvar. Fyra matcher borta mot Tampa Bay Rays (som de haft väldigt svårt emot i år) samt avslutande tre matcher mot Boston på Fenway Park. Jag skrev för 1,5 vecka sedan att Oakland skulle få hemmafördelen, nu är jag inte lika säker på det. Hur som helst kan det ju bli en kanonmatch mellan lagen natten mot torsdag den 4:e oktober.

Jag blev trevligt nog omnämnd i senaste avsnittet av “Veckans MLB” då min fråga togs upp. Efter att med svansen mellan benen loggat in på mlb.com (hej Niklas!) kan jag tacksamt meddela att jag faktiskt inte visste att ett förhållandevis starkt BA + .060 räknades som ett bra OBP. Fan vad man lär sig fortfarande. Sen finns det ju extrema fall, som Mike Trout: BA: .316, OBP: .460! Ojoj..

Snacket om att Phillies kanske signar både Manny Machado och Bryce Harper?
Hmm, jag vet inte jag.. Har ju tidigare skrivit att Machado till Phillies kan vara troligt, men Harper också? Likaså det här med Harper/Yankees-kopplingen som funnits i flera år. Har de egentligen inte bättre alternativ själva? Aaron Judge är självskriven trots skadeproblemen i år, Giancarlo Stanton med sitt kontrakt försvinner inte (även om han mestadels spelar DH?), Aaron Hicks har blommat ut offensivt i år och ska de i så fall byta bort Brett Gardner? Vill de kanske behålla Andrew McCutchen och i så fall helt sonika släppa Jacoby Ellsbury (något som i och för sig kan hända ändå)?

En finfin karriär tog slut igår efter att Victor Martinez slagit sin sista single!

En sak till om Yankees förresten: Luke Voit?!
Vilken utveckling, jösses.. Jag kan helt ärligt erkänna att jag aldrig ens hört talats om karln innan de bytte till sig honom från Cardinals. Han verkar hyfsat stark också, haha..

Efter serien mellan Yankees-Red Sox i veckan var det en del i Boston-media som gnällde på hur Yankee Stadium ser ut, främst att flera homeruns till right field hade varit flyouts på Fenway Park t.ex. Alltså, jag vet inte, i min värld spelar båda lagen på samma ställe så det låter som rätt dåliga bortförklaringar. Precis som jag sagt om defensive shifts, utnyttja det istället, ni vet ju att det är så, eller?

Apropå människor från Boston, vilken jävla story i veckan:
Två dårar sägs ha “hittat” den banner som skulle hängas upp på Fenway Park efter att de säkrat AL East-titeln. Nissarna var med I radio och sa att de ville ha slutspelsbiljetter eller få möta en spelare för att de skulle gå med på att ge tillbaka bannern. Red Sox sa nej och tryckte helt sonika upp en ny banner. Tji fick de och i efterhand verkar det t.o.m. vara så att de inte alls hittade bannern, utan faktiskt STAL den så nu kan det bli rättssak av hela skiten?! Fortsättning följer alltså, herregud..

Men ja, innan jag avslutar för denna gång så följer härmed mina tankar om Red Sox AL East-titel:
Inför säsongen trodde jag stenhårt på att Yankees skulle vinna AL East och det hade jag trott vare sig de bytt till sig Stanton eller inte (Andreas är vittne!). Men, Boston Red Sox har haft ett fantastiskt år och något liknande med antal vinster lär jag aldrig få uppleva igen.

Innan WS-vinsten ’13 hade jag fått uppleva kollapsen ’11, Bobby V-året/sistaplatsen ’12 och efter det två raka sistaplatser ’14 och ’15. Men sedan har det vänt och efter segrarna ’16 och ’17 så säkrades i torsdags natt den tredje raka AL East-titeln. Det är såklart väldigt roligt! Som jag skrev på Twitter:
”En tidsfråga och formalitet för samtliga, men inte för mig”. För så känns det, jag bubblade inombords i fredags och sken nog lite mest hela dagen i min Fenway Park-tröja på jobbet. Jag blir ju så glad!

Hur det går i slutspelet får vi se, men basebollen ÄR ju så speciell i och med den långa säsongen, antalet matcher och att man lever med i det som jag gör. Därför är det ALLTID speciellt att vinna divisionen, därför är jag tacksam och tar det inte för givet trots högsta payroll och därför kan ingen ingen annan få mig att tycka att det här inte var en enorm säsong/prestation av mitt favoritlag!

Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.

Johan – @Rodsockan