Nu har vi spelat 1,5 månad baseboll jag har fortfarande inte yppat en enda tanke om säsongen ännu. Här kommer en blandad kompott.
Min första reflektion är att man ska ha lite is i magen innan man drar för stora slutsatser på början av säsongen. Lyssnar på en del amerikanska podcasts där man i princip några veckor in på säsongen föreslog att Red Sox och Cubs skulle vara säljande lag i sommar. Nu några veckor senare är Cubs 23-14 och Red Sox spelat upp sig till 21-19 och har siktet inställt på Rays och Yankees. Orioles första basman Chris Davis hade en tuff inledning och vi känner alla till det nya MLB-rekordet på 54 stycken raka at bats utan att få en hit. Förslagen om pensionering, upphörande av kontrakt m.m. haglade. Tittar på man nu på Davis senaste ”Last 28 Days” på Baseball Reference så slår han respektabla .280 och är i högsta grad aktuell.
***
När det gäller mitt Yankees så är det en märklig säsongsinledning jag aldrig tidigare sett. Så gott som hela slagordningen har varit – och de flesta är kvar där – på skadelistan. Det är inga dussinlirare vi har saknat i Aaron Judge, Giancarlo Stanton, Didi Gregorius och Aaron Hicks. Lägg till kortare skador på exempelvis Gary Sanchez och Clint Frazier, samt att tänkta ersättare som Troy Tulowitzki, Greg Bird och Jacoby Ellsbury också är skadade. Dessutom är de tänkta essen Luis Severino och James Paxton också borta. Att vi är 23-16 med de här förutsättningarna är snudd på Bragdguldet-nominering.
Räddningen har kommit från ganska oväntat håll. Reservvärvningen DJ LeMahieu har varit som en skänk från ovan. Jag rynkade lite på näsan när han värvades, eftersom jag tyckte det var riktigt fult gjort av honom för några år sedan att avstå en mängd matcher bara för att inte riskera att sänka sitt batting average så att han kunde vinna ”NL Batting Title”. Nu däremot, jag skulle kunna tatuera in LeMahieus namn i tacksamhet för alla segrar han bidragit till. För en (liten) påse pengar fick Yankees Gio Urshela från Blue Jays. Utöver att se ut som självaste Manny Machado med sina defensiva spel så träffar (BA .349) han tamejtusan alla bollar av värde.
Störst intryck har dock Luke Voit gjort. Jag gillade honom redan ifjol, men nu har han vuxit ut till en riktig klasspelare och en slags frontfigur. Hade han varit några år yngre hade jag dubbat honom till vår nya Derek Jeter. Professionell ut i fingertopparna, rätt inställning, ger allt och är en förebild. Luuuuuuuuke!
***
Det händer ibland att man byter åsikt när man sovit lite på saken. Så har det blivit för mig med Ozzie Albies och hans kontrakt på 35 miljoner dollar för sju år. Min första inställning var som många andras, vilket kap för Braves och vilket dåligt självförtroende Albies måste ha som skriver på sådant billigt kontrakt. Egentligen är min grundinställning intakt, Albies måste ha något slags tvivel eftersom han skriver på ett för klubben billigt kontrakt med honom. Där jag har svängt är att jag nu tänker att det är ju helt och hållet upp till honom att avgöra. Med tanke på hur freeagent-marknaden sett ut så har ju väldigt många spelare förlorat många tiotals, kanske hundratals, miljoner kronor genom att inte skriva på längre kontrakt tidigt.
Samtidigt tycker jag klubbarna har lite för mycket att säga till om i kontraktsförhandlingarna. Att Albies ”tvingas” (nej det gör han ju inte, men ni förstår vad jag menar) att skriva ett billigt kontrakt över hans troliga primetime känns som ett systemfel som klubbarna utnyttjar. Hoppas nästa kollektivavtal gagnar spelarna bättre.
***
Rays har gått som tåget i AL East och kan de sportsliga framgångarna den här gången få publiken till Tropicana Field? Nej, The Trop ekar fortfarande ganska tom så fort inte Red Sox eller Yankees är på besök. Det som stör mig mest är att den lokala median och experter förlikat sig med det och inte ser det som ett problem. Jag Twitter-följer vissa som engagerat sig i Rays publiksituation och ursäkter sig med att det inte är biljettintäkter som är den huvudsakliga inkomsten, utan tv-avtal och att Rays faktiskt har en av ligans bästa tv-ratings. Det må vara så, men det ser fortfarande fördjävligt ut när en av ligans bästa, mest välskötta och grymt underhållande lag spelar för en MiLB-publik. För ganska precis ett år sedan var jag i Florida och åkte med bil från Orlando till St. Pete för att se en Rays-match. Visst var det trafik i Tampa och framför allt på ikoniska Howard Frankland Bridge, men jag har svårt att köpa att The Trops läge är den enda förklaringen. År 2027 går avtalet ut, hoppas Rays lyckas mota bort trycket att få laget att lämna Florida. Hittills har de lyckats i alla fall.
– Andreas Westling
@anwest1
