Tjabba!
All Star-breaket är över och det är kanske lite tidigt att säga att vi går in i slutspurten av serien men andra halvan har i alla fall inletts. Vissa lag drömmer vidare om ett långt slutspel i oktober och för andra lag så går det, ehm, lite sämre..
..och ja, ni vet absolut vilka jag pratar om. För mina älskade rödstrumpor har på senaste tiden lyckats med att åstadkomma allt för att göra en på dåligt humör. Är det inte den ena skadan hit eller dit så bjussar de på försvarsspel på ”hög Benny Hill”-nivå som får en att bli smått vansinnig. Den ena är sämre än den andra och laget som gick fram som en komet i juni och gladde mig och så många andra ser nu ut som en modern version av Titanic. Ett antal spelare i laget sa under All Star-breaket att det vore trevligt med lite förstärkningar innan trade deadline och det må så vara, men den som ser detta laget spela har ju svårt att motivera varför Chaim Bloom ska vilja gå all in eller förstärka detta just nu tämligen sorgliga lagbygge.. Eller?
Man gick in i säsongen utan en direkt 1B-spelare, man hoppades nog på att Bobby Dalbec skulle utvecklas framåt och man signade Travis Shaw som backup (som sedan har blivit released). På senare tid har man spelat Franchy Cordero på 1B, en spelare som inte är en naturlig 1B och inte klarar av försvarsspelet (läs fånga pop up:s). När laget gick in i säsongen hade de dessutom ingen uttalad closer, man daltade med Garret Whitlock om han skulle vara starter och/eller reliever samt att deras ”bästa” bullpen-värvning var typ, Jake Diekman (hurra?!). Nej, det här laget verkar inte ta sig någonstans och det känns mer och mer som att laget kommer vara i ”sell mode” och frågan är inte vilka utan hur många som försvinner.
Blir Xander Bogaerts kvar? Tror inte det faktiskt.. Ett halvår kvar (eller egentligen tre och ett halvt år men han har sin opt out-klausul efter säsongen) och nu talar inte mycket för att han blir kvar i Red Sox-tröjan. Stor chans att han blir bortbytt innan trade deadline. JD Martinez likaså. Stöttepelare i flera år för laget och jag skulle verkligen vilja ha Xander kvar, men, OM man ska signa en av två toppspelare, dvs Xander vs Rafael Devers, så känns Devers viktigare med tanke på ålder. Men även där har Bostons ledning fumlat enligt mig då de jämfört en möjlig förlängning av Devers kontrakt med det kontrakt som Matt Olson fick av Atlanta, dvs 8/168. Seriöst, hur tondöva kan man vara?!
Självklart är Olson en bra spelare men Devers är värd mycket SÅ mer än så. Han är värd iaf 10/300 enligt mig och det lär vara minimum i hans ”asking price” tror jag i alla fall. Bostons ledning ställer jag mig mer och mer frågande till. Vi som varit med ett tag minns hur de missbedömde (”misshandlade?”) Jon Lester när de inför säsongen 2014 erbjöd honom 4/70. ”A slap in the face”, tveklöst. Förutom det sägs förslaget till Bogaerts om förlängning vara ett år och 30 miljoner dollar utöver hans befintliga 3/60. 4/90? För ”Bogey”?! Alltså.. Man tar sig ju för pannan av häpnad hur offside de är. Dessutom då som jag redan nämnt hur de värderar Devers, en stjärna i laget som är så ung att man faktiskt KAN motivera ett 10-till 12-årskontrakt utan att det är så vansinnigt som det brukar låta. Nej fy fan, jag är så less på det här och hur (numera f.d.?) jätten Boston Red Sox håller på att bli nå jävla budget-gäng som inte tar hand om sina egna fostrade spelare. Det är fan pinsamt och förkastligt!
Samtidigt på östkusten gav Washington Nationals ett monsterbud till deras superstjärna Juan Soto och det är klart att 440 miljoner dollar är sjukt mycket pengar. Men igen, 440 millar delat i 15 år är faktiskt inte ens 30 millar per säsong. Igen, jag vet, svinmycket pengar men tittar man på värderingen av spelaren.. Hur tänkte Nationals där? Varför skulle Soto (och agenten Scott Boras) gå med på det? Jag är helt med på att de sa nej och samtidigt med på att Nats nu vill försöka byta bort honom men de slänger ju bort en storspelare här?! Hade han tackat ja till 12/420 (dvs 35 millar per säsong). Ja, kanske, eller? Vill man byta till sig honom krävs tydligen ett paket i hästväg och man får honom då för minst 2,5 säsong eller som flera säger, tre slutspelschanser. Klart värt för en contender säger jag men hur många lag kan erbjuda det paket som Nats kräver i utbyte?
Jag har tidigare skrivit om Aaron Judge och hans situation med New York Yankees. Om jag inte minns fel sa jag det då att Yankees behöver Judge mer än Judge behöver Yankees. Frågan är, OM nu Yankees kan vara ett av lagen som försöker byta till sig Soto, kan de i så fall släppa taget om Judge? I fallet Soto är det ju ännu mer så att Nats behöver Soto mer än Soto behöver Nats och pratar man om de här två lagen så har ju Yankees ett betydligt mer robust och bra lag än vad Nats har. Säg att Nats byter bort Soto, vad har de då kvar? Ingenting?! Dessutom vill ägarna sälja laget. Vem vill köpa ett lag helt ”utan någon sevärd spelare” i? En sak till, jag hörde nå snack om att Los Angeles Angels kanske kommer byta bort Shohei Ohtani. Ohtani?! Är de inte kloka? Så många frågor, var finns svaren.. Vi får se inom två veckor!
Hade en fin kväll igår när jag satt och tittade på den årliga Hall Of Fame-ceremonin där sju stycken nya medlemmar introducerades. Ceremonin är alltid sevärd tycker jag men i år var det såklart extra speciellt för undertecknad när ”Big Papi” blev invald. David Ortiz är och kommer alltid vara min favoritspelare inom basebollen och jag hade väntat länge på den här dagen. Hans tal var bra, han varierade mycket mellan engelska och spanska varpå jag inte direkt förstod allting men han pratade med sådan värme om sina tidigare medspelare, coacher/managers och vad staden Boston betytt och betyder för honom.
Det annars bästa talet igår stod dock Tony Oliva för. Den kubanske numera 84-åringen charmade publiken totalt med sin förvisso brutna engelska men hans glädje och passion gick inte att gå miste om. Dessutom tittade jag igår på talet av ESPNs Tim Kurkjian från i lördags. Vilken man! En stor människa i en liten kropp som höll ett fantastiskt tal där han hyllade sin familj, medskribenter och berättade underhållande historier. Titta gärna om ni vill, de fick mig att skina upp i alla fall.
Nu var det ett tag sedan men jag var ju med glädje på nytt över till USA för några dagar i Chicago och Boston första veckan i juli. Jag hade drömt om i drygt tio år att få se Chicago Cubs-Red Sox på Wrigley Field och nu var det dags. Allt började strålande för Boston på fredagen men sedan vände det och man förlorade båda de inledande matcherna i serien. Jag trodde knappt mina ögon.. Inför söndagen var jag nervös och det var en mycket spännande och oviss match som vi bjöds på i solen på eftermiddagen. Efter ett antal errors av Cubs och 11 innings stod det dock klart att Red Sox vann sista matchen med 4-2 och lättnaden och glädjen var enorm från min sida. Likt på Yankee Stadium tio år tidigare när jag såg Boston äntligen slå Yankees så var det en mycket känslosam undertecknad som med tårar i ögonen typ irrade runt på Wrigley och inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. En fantastisk känsla faktiskt.
Får ni chansen om ni besöker Chicago så gå på baseboll på Wrigley, alltså gör det. Arenan och området runt om är så himla trevligt. Fansen dyker upp och stöttar sitt lag trots att de inte alls är speciellt bra och känslan finns verkligen där. På måndagen (4th of july!) var jag sedan på Guaranteed Rate Field och såg Chicago White Sox mot Minnesota Twins. Självfallet inte samma sak när ens egna lag inte spelar men ändå en trevlig kväll på en rätt ball arena. Minnesota vann i extra innings och vi bjöds på ett absurt triple play (!) i matchen.
Att sedan komma tillbaka till Boston var såklart härligt efter två förlorade år pga pandemin. Att besöka Fenway Park är alltid speciellt men matcherna var inte mycket att skriva hem om denna gång. Fyra matcher och fyra torsk svider såklart men det är baseboll, det händer. Det var någonstans där Red Sox kräftgång inleddes men givetvis sved det lite extra då de såklart vann de två kommande matcherna mot Yankees när jag åkt hem, haha.
Förra året släpptes schemat för 2022 den 4:e augusti, jag hoppas på något liknande för 2023. Har ingen större plan ännu, inför 2022 var det ju självklart att det var Cubs-Red Sox som gällde om det inte krockade med något vilket det turligt nog som sagt inte gjorde. Däremot ska det bli väldigt kul att se nya spridningen av schemat när ”alla ska möta alla”. Jag får helt enkelt återkomma med vad jag ev. kommer göra nästa år.
Så, nu har ni fått er juli-krönika, hoppas att ni är nöjda. Jag återkommer någon gång i andra delen av augusti med vad som hänt då. Jag kommer vara bortrest när trade deadline sker men jag vill tipsa om att fortsätt stötta och följ Jonatans/Bases Loadeds grejer. Förra året hade han en mastig live-sändning i samband med trade deadline och ”veckans match” fortgår nu med röst- samt skrivchat på Discord, förhoppningsvis redan nu på onsdag.
Ha en fortsatt fin sommar alla!
/Johan – @Rodsockan
