Det var en minst sagt intensiv matchserie i veckan i Bronx!
AL East-ledarna (som det ju faktiskt är) New York Yankees och Boston Red Sox drabbade samman tre gånger på Yankee Stadium i vad som beskrevs som ”en slutspelsserie i början på maj”. Jag själv var ledig och kämpade mig igenom matcherna som samtliga började 01.05 svensk tid. Hur smart det egentligen var kan diskuteras, men det går inte att komma ifrån känslan av att Yankees-Red Sox ÄR och förblir speciellt!

I match ett var Luis Severino dominant. Vilken jävla starting pitcher han har blivit!
Det är inget snack om att han har varit lite upp och ner tidigare och att det tog ett tag innan han började leva upp till allt försnack om hur bra han skulle vara, men nu, jisses.. Severino mäktade med 11 strikeouts och Yankees vann med 3-2 i en mycket välspelad match.

Rond två var en ”back and forth”-match utan dess like. Undertecknad tjoade högt när Hanley Ramirez slog in en 2R HR till 6-5 i top 7th, men i bot 8th havererade allt när Red Sox bullpen sket ner sig fullständigt. Yankees vände till 9-6 och visade vilken maskin de är. Frustrationen låg på maxnivå och att försöka lägga sig och sova smått ursinnig vid 5 på morgonen var sådär.

Inför match tre hade Yankees gått förbi Boston i tabellen för första gången i år. Det var såklart inte okej tyckte Red Sox-spelarna och inledde på allra bästa vis matchen genom att leda med 4-0 efter fem innings. Eduardo Rodriguez såg helt fantastisk ut och kastade fastballs upp till 96-97 MPH, något jag aldrig sett förut. Men så var det det här med Bostons bullpen. En brutalt trött undertecknad somnade till mitt i matchen och vaknade upp för att se de smått ostoppbara Yankees komma tillbaka ännu en gång i bot 7th. När de kvitterade till 4-4 visste jag inte var jag skulle ta vägen. Men i top 8th visade J.D. Martinez varför Red Sox gjorde rätt i att signa honom! En opposite field-homerun innebar 5-4 och den här gången höll Boston faktiskt undan och vann för att återigen återta en delad divisionsledning.

Vilken serie det var! Intensiteten var enorm och flera av lagets reportrar sa att de inte upplevt en sådan atmosfär och ljudnivå på nya Yankee Stadium i grundserien om inte någonsin så på bra länge i alla fall. Båda lagen har sedan dess spelat två matcher med identiska resultat, förlust i fredags och vinst igår. Därav står det 27-12 i win/loss-kolumnen för båda lagen. Det intressanta, förutom att det är väldigt bra jobbat överlag, är att Yankees lyckats med detta på 24 hemma- och 15 bortamatcher. Boston då? Helt motsatt, 15 hemma- och 24 bortamatcher.

Racet fortsätter mellan de två giganterna. Redan om dryga timmen kan ni se dem igen:
19.05: New York Yankees-Oakland Athletics
19.07: Toronto Blue Jays-Boston Red Sox

David Price då och hans ”skada” som gör att han tappar känseln i fingrarna osv?
Jag vet inte vad jag ska tycka längre, man har ingen aning om var man har karln och ärligt talat vad som är sant eller inte. Han har blivit slaktad på radiostationen WEEI och det är inte konstigt med tanke på att han ”bjuder” på de mest sanslösa presskonferenserna någonsin. Han verkar inte medietränad för fem öre. Han berättade att han kan spela TV-spel flera timmar om dagen men nu skulle han inte göra det i Red Sox clubhouse längre för att ”jag vill kunna kasta min nästa start”. Okej..

Att han dessutom verkar allergisk mot typ allting (bl.a. nyklippt gräs?!) gör det hela bara ännu mer sjukt. Han måste lära sig att hålla käften och ”just get out and pitch” som Lou Merloni sa. Price verkar inte haja för fem öre att hans uttalanden bara gör Red Sox-supportrarna ännu mer frustrerade. Samtidigt är det ju så att de/”vi” behöver honom. Men faktum kvarstår, han skulle aldrig ha signat där. Hans personlighet passar inte in och att han valde att signa i Boston för pengarnas skull istället för en betydligt trevligare omgivning i St. Louis var ett misstag. Ett STORT misstag!

Hahaha, roooouuulitt..

Efter att ha redogjort tämligen grundligt i förra texten om vad jag tyckte och tänkte om Matt Harvey så blev han i veckan bortbytt till Cincinnati Reds som tar en chansning för att se om han kan hitta tillbaka till sitt forna jag. I sin första start i Reds-tröjade kastade han fyra innings utan att släppa en run, vilket väl får ses som en framgång. I bytet fick New York Mets tillbaka catchern Devin Mesoraco som kanske inte varit någon superstjärna senaste tiden, men med tanke på att ”Cincy” gick med på att betala hela Mesoracos lön (ca. 13 miljoner) så är nog Mets nöjda med bytet i alla fall.

Rätt skönt att Evan Longoria vågade uttala sig/stå för vad så många andra redan tänkt en längre tid.

En jävla orm på planen!?!?!? Huuuva..

Många fina stunder/händelser senaste veckan:
Det är ju omöjligt att inte påverkas av sånt här. Visst, jag må vara en gråtmild jävel, men känner man inte för Stephen Piscotty i ett sånt här läge har man nog inget hjärta.

Ett annat fint ögonblick och en stilstudie i klass från Pittsburgh Pirates fans och organisation fick vi se i veckan när Andrew McCutchen återvände till Pittsburgh för första gången efter att ha blivit bortbytt till San Fransisco Giants. Se och lär övriga MLB-lag/fans!

De bästa nyheterna i veckan var ju annars att Chicago White Sox reliever Danny Farquhar fått lämna sjukhuset och nu får vila hemma tillsammans med hans familj. Det viktigaste är ju givetvis att han blir frisk och återhämtar sig efter det läskiga som hände, men enligt doktorerna finns det dessutom en chans att han kan komma tillbaka till basebollen och kasta igen under nästa år!

Innan jag slutar för idag så är nedan numera helt officiellt:
Lördag 29/6-2019: Boston Red Sox-New York Yankees i London
Söndag 30/6-2019: Boston Red Sox-New York Yankees i London

Ganska fett ändå tycker jag! Så, vilka åker?
I sann #mlbse-anda förutsätter jag att vi hjälps åt att söka biljetter till varandra, säljer vidare för ordinarie pris och inget annat skit. Vilken härlig basebollhelg det kan bli!

Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.

Johan – @Rodsockan