Triss-reklam eller inte, plötsligt händer det! Enligt rapporter är David Price klar för Boston Red Sox. Kontraktet är värt 217 miljoner dollar över 7 år. I kontraktet finns en klausul som innebär att Price, om han väljer att utnyttja den, kan bli free agent igen efter säsongen 2018. Han har då tjänat 90 miljoner totalt de tre första åren. Det har blivit ett flertal reaktioner till detta på Twitter. Signingen överlag, klausulen och mina tankar om klausulen.

We got our ace

Efter ett misslyckat 2014 med ännu en sistaplats i AL East togs Dave Dombrowski in som ”President of baseball operations” och redan då insåg jag att grejer var på gång. Det behövdes förändring, starting pitcher-experimentet 2014 funkade inte. ”Vi behöver ett ess” sa Dombrowski och efter trade:n av closern Craig Kimbrel gjorde Dombrowski klart att de skulle söka efter en SP genom free agency.

David Price är tillsammans med Zack Greinke ”the biggest horses” av årets starting pitchers. Red Sox var intresserade av båda två och vill man läsa en intressant artikel om turerna runt Price/Greinke/Bostons val så rekommenderar jag den här artikeln av Bob Nightengale.

Price ska genomgå den sedvanliga läkarundersökningen på torsdag och ser allt bra ut väntas han presenteras på Fenway Park på fredag. Jag är såklart taggad och signingen innebär att de nu har återfått något de saknat ett tag. Man kan diskutera Price’s slutspelsstatistik till döddagar men som förre Red Sox-spelaren Lou Merloni uttryckte det: ”Man måste ta sig till slutspelet först.” Helt rätt.

Opt Out-klausulen

#mlbse engagerar. Det är närmast ett understatement efter dagens reaktioner på Twitter om den här klausulen och vare sig den gynnar David Price, Boston Red Sox eller båda parter. Jag sa att det gynnar båda och fick lite mothugg, så nu tänkte jag förklara min ståndpunkt:

Självklart, jag poängterar det, självklart är klausulen mest gynnsam för Price! Han kan tjäna 217 millar över 7 år genom att ”bara” göra sitt jobb. Han kan dessutom ”betta” på sig själv och bli free agent igen efter 3 år då han tjänat ihop 90 millar.

Men, ur klubbens synvinkel behöver inte klausulen vara helt fel ändå. Red Sox ÄR kända för att vilja erbjuda lite högre årlig lön och färre antal år. Jonny Gomes (2/10), nysigningen av Mike Napoli (2/32) samt nya kontraktet med Chris Young (2/13) är bara några exempel på detta.
Om inte Price lever upp till de höga förväntningarna de första åren kommer han såklart att fullfölja de 7 år som han skrivit på för. Det är inget konstigt med det, långa kontrakt/FA-signings och framförallt starting pitchers är ALLTID en chansning och Red Sox kan bara hoppas på att det går som bra som möjligt.

”Men om det går kanonbra då, då är väl chansen stor att han kommer bli free agent igen efter 2018 och vilja ha ännu mer pengar?”
Jo, så är det ju. Det jag menar är att Red Sox sitter ändå i en ganska bra situation om det nu blir så. OM Price väljer att utnyttja sin option ser jag det som att Red Sox fått ut ett mycket bra värde i tre år, annars skulle han ju stannat kvar? Det är ännu för tidigt att säga/gissa hur marknaden kommer se ut då.
Hur mycket kommer en FA-starting pitcher vara värd?
Vilka kommer vara free agents?
Vilka kommer vara tillgängliga i trades?
Hur långt har Boston kommit med sina egna SP-prospects?

Spontant känner jag att får Boston ut 3/90 av Price och han sedan lämnar för ett annat lag kommer jag säkerligen vara nöjd ändå. För gör han det är jag långtifrån säker att Red Sox kan eller ens vill behålla honom, och det är jag okej med. Därför, ur mitt synsätt, tycker jag att klausulen gynnar Price men kanske/troligen även laget.
Okej?

Den här krönikan var inte ens tänkt att skrivas nu utan jag siktar istället på en längre sammanfattning av Winter Meetings och annat som hänt under luciahelgen. Väl mött igen då!

/Johan – @Rodsockan