Efter flera dagar av ”nu är det nära”-känslor så blev det till slut ett påskrivet avtal mellan MLB och spelarfacket. Försäsongen kan börja med Spring Training och öppningsspektaklet ”Opening Day” kan ske den 7 april. Det är inte så fasligt mycket senare än den tänka premiären den 31 mars, men fortfarande en veckas matcher som ska klämmas in under den ordinarie säsongen.

Det som öppnade för att få till ett avtal var att parterna bordlade diskussionerna om en internationell draft till senare under säsongen, så att man kunde slutföra ett avtal kring övriga punkter som man var ganska överens om. Efter hela 99 dagar av lockout, det näst längsta stoppet i MLB:s historia, så kunde nu alla klubbar och spelare återigen starta sina basebollrelaterade aktiviteter. Det vill säga börja träna, skriva avtal, byta spelare med varandra och så vidare.

Vad var det man kom fram till i avtalsförhandlingarna? Här kommer de största förändringarna i det nya femåriga kollektivavtalet.

Minimilön

En av de viktigaste punkterna för facket var att höja ingångslönen. För precis som jag skrev om tidigare så omfattas ungefär hälften av ligans spelare av minimilönen. Med det nya avtalet går den upp från 570 500 till 700 000 dollar redan för 2022. Det är en höjning på 22,7 procent, vilket är betydligt högre än höjningen i det förra kollektivavtalet (5,4 procent).

Så här ökar minimilönen per säsong under det nya avtalet:

2022: 700 000 dollar
2023: 720 000 dollar
2024: 740 000 dollar
2025: 760 000 dollar
2026: 780 000 dollar

Vidare ökade minimilönen för farmarlagsspelare som tillhör huvudklubbens 40-mannatrupp. För de spelare som gör det under sitt första år ökar lönen från 46 600 till 57 200 dollar. De spelare som gjort sitt första år i 40-mannatruppen och fortfarande tillhör farmarklubben ökar lönen från 93 000 till 114 100 dollar.

Lönetak

Nu är det inget hårt lönetak, utan ligan kallar det för ”Competitive balance tax”. Det är en slags ”lyxskatt” som ska reglera att rika klubbar inte ska kunna spendera för mycket pengar genom att roffa åt sig alla de bästa spelarna. Denna skatt var en av fackets viktigaste frågor i förhandlingarna. Nu fick inte facket upp den i riktigt de nivåer man önskade, men med tanke på att klubbarna inte ville röra den nuvarande nivån så får man se det som en framgång att den över huvud taget höjdes.

Dessa siffror är dock bara en del av ekvationen. Den faktiska lyxskatten baseras på hur mycket en klubb går över gränsen, och i vilken gång i ordningen. Ju mer en klubb ligger över gränsen, och om de gjort det flera år i rad, ju mer i skatt betalar klubben till MLB:s fördelningspott. Nytt i detta avtal är en tredje och hårdare skattenivå. Inofficiellt kallas den i media och av supportrar för ”Steve Cohen tax”, efter New York Mets relativt nya och stenrika ägare Steve Cohen.

Utökat slutspel

Ägarna av MLB-klubbarna har lobbat för ett utökat slutspel ganska länge. Nu fick de som de ville, och tio lag blir till tolv i slutspelet. Två wild card-serier införs istället för en enskild wild card-match i varje liga. Följande förutsättningar gäller:

• De två bästa divisionsvinnarna i respektive liga går direkt till Division Series
• Wild Card Series införs med fyra stycken lag i respektive liga:
  • Divisionsvinnaren med det sämsta resultatet möter laget med sjätte bäst resultat i Wild Card Series (bäst av tre)
  • De två lagen som har fjärde och femte bäst resultat möts i ett Wild Card Series (bäst av tre)
• Det innebär följande spelordning:
  • Wild Card Series
    • #3 mot #6
    • #4 mot #5
  • Division Series
    • #1 mot vinnaren i 4-5
    • #2 mot vinnaren 3-6

Exemplet ovan kan halta något när det gäller vilket lag som är exempelvis det fjärde bästa laget, eftersom ett lag som kommer trea i sin division kan ha fler segrar än ett lag som vinner sin division. När det gäller seedning så trumfar alltid en divisionsseger ett lag som kommer tvåa eller sämre i sin division – även om det laget har fler segrar.

Bonuspool för spelare som är i början av sin karriär

I MLB så blir man free agent först efter sex stycken ”hela” spelade säsonger. Det innebär att en spelare än knuten till sin klubb de sex första åren. När det gäller lön så är det framför allt de tre första åren som är ”magra”. Under denna period har spelaren inte kunnat påverka sin lön över huvud taget, även om denne skulle råka vara ligans bästa spelare. Lagkamrater kan ha löner på +15 miljoner medan supertalangen har en lön på under en miljon dollar. Vid år 4-6 baseras lönen mer på spelarens bedrifter, detta kallas för ”arbitration” och blir mer rättvist för spelarna.

Facket ville få in en bonuspool för ligans bästa spelare som inte är free agents eller i fasen för arbitration. Facket ville att denna skulle vara på över 100 miljoner dollar medan klubbägarnainte ansåg att det var nödvändigt med en sådan pott. Till slut kom man överens om en bonuspool på 50 miljoner. Enkelt förklarat ska dessa pengar fördelas på de 100 stycken bästa spelarna som inte är kvalificerade för arbitration eller är free agents. Extra bonus delas ut om man blir uttagen i All Star Game eller vinner en titel som MVP eller Cy Young Award.

Lotteri av draftval

Ett problem som ständigt återkommit i amerikanska sporter är att de sämsta lagen premierats med ett tidigt draftval. I MLB har detta blivit en taktik av klubbarna och gått under smeknamnet ”tanking”. Man byter bort alla sina bästa och mest kostsamma spelare. Laget kommer bland de sista lagen varje år, och vid varje draft får man välja tidigt och knyta till sig bra och billiga spelare. Spelarfacket och supportrar har varit negativa till detta länge, men eftersom lagen inte straffas på något sätt så har beteendet fortgått.

Nu kommer det inte blir lika självklart att de sämst placerade lagen får de första draftvalen, i och med att ett lotteri om de sex första draftvalen introduceras. Samtliga 18 stycken lag som missat slutspel har en möjlighet att få välja först i nästföljande draft. När det gäller förstavalet så fördelas chanserna så här, i fallande ordning utifrån hur dåligt placerade lagen var föregående säsong:

• Lag 1: 16,5 %
• Lag 2: 16,5 %
• Lag 3: 16,5 %
• Lag 4: 13,25 %
• Lag 5: 10 %
• Lag 6: 7,5 %
• Lag 7: 5,5 %
• Lag 8: 3,9 %
• Lag 9: 2,7 %
• Lag 10: 1,8 %
• Lag 11: 1,4 %
• Lag 12: 1,1 %
• Lag 13: 0,9 %
• Lag 14: 0,76 %
• Lag 15: 0,62 %
• Lag 16: 0,48 %
• Lag 17: 0,36 %
• Lag 18: 0,23 %

Det kommer således fortfarande vara ”bättre” att komma sist än någonstans i mitten sett ur draftval, men jag gillar tanken på att det faktiskt kan hamna i ett lag som inte mer eller mindre aktivt försökt komma sist.

Upp och ner i farmarligorna begränsas

Fram tills nu har unga spelare kunnat skickas upp och ner mellan MLB- och farmarlag kors och tvärs, nästan helt utan begränsningar. Det har blivit ett problem för spelare att finna någon slags ro över tillvaron, där man bland annat behövt fixa dubbla boenden om klubbarna funnits på olika orter. Nu kommer klubbarna att kunna göra detta maximalt fem gånger per spelare under en säsong utan risk. Gör man det en sjätte gång, så kan en annan konkurrerande klubb lägga beslag på spelaren via ”waivers”.

Ytterligare ”småsaker” i avtalet

• ”Desginated hitter” även i National League, dvs pitchers behöver inte längre slå (personlig åsikt: äntligen!)
• Spelare som kommer etta eller tvåa i Rooke of the Year-utnämningen får per automatik ett års ”service time”
• Klubbarna får mer pengar att spendera på spelarna som draftades
• Regeländringar kan ske med 45 dagars varsel, vilket är avsevärt kortare än tidigare, och några som redan införts är
  • Så kallade ”doubleheaders” spelas återigen i nio inningar istället för sju
  • Extra innings börjar inte längre med en löpare på andra bas
  • Rule 5-draften uteblir

Säsongen börjar den 7 april och de första försäsongsmatcherna börjar spelas den 18 mars.