Jag och Johan pratade i fredags om hur vi har vardera ess i våra klubbar som inte levererar. Vad Johan tycker om David Price hittar ni här, vad jag tänker om Masahiro Tanaka och hans säsong hittills kan ni läsa här nedan.

Tanaka har gått från att ha varit en av American Leagues bästa pitchers till att vara snudd på miserabel. Förra säsongen hade han ERA/FIP på 3.07/3.51, i år ligger dessa siffror på 6.55/5.63. Hans WHIP har skenat från 1.077 till 1.500 och det räcker att titta på antalet hits per 9 innings (från 8.1 till 11.0) vad som har hänt; motståndarna träffar hans kast oftare, och inte helt sällan renderar träffarna i en homerun.

Stark försäsong
Utvecklingen kommer något överraskande. Tanaka gjorde som sagt en fin säsong ifjol och kom sjua i Cy Young-omröstningen och var den uppenbara stjärnan i pitcheruppsättningen inför säsongen. Nu är Spring Training vad det är, en glorifierad försäsong, men Tanaka var i särklass den bästa pitchern under Spring Training. På 23.2 IP hade han en ERA på 0.38, WHIP på 0.590 och motståndarna hade ett batting average på .115. Absolut inget pekade på att Tanaka skulle stöta på de här bekymrena i grundserien.

Inget vet varför
Det som ställer till det extra är att absolut ingen verkar ha en vettig förklaring vad problemen beror på. Läkarteamet, spelaren själv och diverse experter verkar eniga att det inte är en underliggande skada. Det tål att upprepas att Tanaka för snart tre år sedan fick en så kallad ”UCL Tear”, en förslitningsskada i ett ligament i sin högra armbåge. Han och klubben valde en rehabiliteringsmetod före valet att göra en operation med tillhörande process att läka armbågen, ett val många i efterhand har applåderat i och med han inte bevärats av skadan. Det var förvisso bara några veckor sedan Noah Syndergaard i Mets vägrade en röntgen, startade en match och har varit frånvarande pga just en skada sedan dess. Men om Tanaka själv säger att han inte känner av någon skada eller liknande utan hävdar att det är strikt mekaniken som strular så tror jag på honom. För mycket av karriären står på spel för att gambla med något så essentiellt som sin primära armbåge.

Just mekaniken pratas det mycket om. För hastigheten är där, det är snarare bristen på ”movement” på bollen som gör kasten för lätta att läsa. Hans fastballs är spikraka och den tidigare så produktiva splittern hänger som ett äpple på en för tung gren. Plockpotatis för vilken ansenlig slagman som helst. Så lösningen är nog helt enkelt det som Yankees faktiskt gör; spela Tanaka som vanligt och hoppas att det är en längre formsvacka som går över. Han fick åtminstone en vilodag extra då Chad Green fick ta hans start idag.

Lång karriär
En sak jag personligen noterar är att Tanaka är 28 år. Det är en hyfsat ung ålder för en basebollspelare och något som egentligen skulle tala för att armen inte kan vara slut. Men kikar man på Tanakas karriär så började han spela för sin japanska klubb Tohoku Rakuten Golden Eagles redan som 18-åring och redan den första säsongen pitchade han i 186.1 innings, och snittade runt 200 IP per år i sju år för klubben innan han kom till Yankees. Tanaka är alltså inne på sin tionde säsong med baseboll på hög nivå, och jämförelsevis med amerikanska pitchers i samma ålder har han kastat betydligt fler kast på kompetitiv nivå. Börjar armen ge vika?

Bristande språkkunskaper
Avslutningsvis blev det en liten snackis när Jerry Remy på Boston-stationen NESN, under matchen Yankees-Red Sox, beklagade sig över att Tanaka behövde ha sin tolk på plan när Yankees pitchertränare Larry Rothschild kom ut på plan för att prata taktik. Det blev överspelat ganska snabbt när Remy förklarade sig och bad om ursäkt om någon tog illa vid sig, men just att Tanaka fortfarande behöver tolk tror jag är en stor nackdel för honom. Så gott som alla japanska spelare har en tolk mig veterligen, det i sig är inte unikt på något sätt. Däremot skiljer sig Tanaka ganska mycket från den tradionella japanska basebollspelaren med sin personlighet som är lite mer ”rock n roll” och mindre ”gentleman”. Till och med Sportbladet skrev om hans specialchartrade jumbojet när han skrev på för Yankees, och jag tror att hans bristande engelska håller tillbaka den riktiga Tanaka från att ”leva ut”. Han ser om inte annat ofta ensam och ängslig ut i dugouten, och även om det kanske inte är huvudanledningen till att 2017 varit ett skitår för honom hittills så skulle han nog få det betydligt roligare om han lärde sig språket bättre.

Foto: Keith Allison