Det känns som ett snävt ämne att prata om en enda match 5 i årets Division Series, eftersom övriga matchserier bara behövde tre eller fyra matcher för att få fram en segrare. Men för egen del så är det en oerhört intressant match-up, inte minst för att jag sympatiserar med ett av lagen.
Jag börjar dock med världens kortaste recap från övriga tre LDS-serier.
Avgjorda LDS-serier
Athletics-Astros 1-3
Skit också, önskar inte Astros någon som helst framgång. Hade varit skönt att se ett respass men tyvärr räckte inte Athletics till. Det var ingen övertygande pitching från Astros sida, men väl offensivt. Sett över hela truppen slog man .322 och tolv homeruns i serien.
Braves-Marlins 3-0
Inget snack om saken, Braves var ett par storlekar för stora för Marlins även om Miami-laget stretade på bra. Jag undrar hur serien hade artat sig om Marlins inte släppt sex runs i sjunde inningen i första matchen, och det vill säga vunnit den.
Dodgers-Padres 3-0
Betydligt tajtare serie än vad en 3-0-svep gör rättvisa. En av få stunder vi har fått se lite hetta och rivalitet i årets slutspel. Jag tar med mig Cody Bellingers något okonventionella färd på centerfield som stal en homerun av Tatis Jr.
Yankees mot Rays, match 5
Som sagt, en väldigt intressant match där Yankees startar Gerrit Cole. Det var aldrig något snack om att det var någon annan än Cole som ska starta denna femte och avgörande match. Man minns ju hur sjukt besviken Cole var ifjol – spelandes för Astros – när managern A.J. Hinch vägrade att spela honom i den sjunde och avgörande matchen mot Nationals, trots att han värmde upp. Aaron Boone gör inte om samma misstag med Cole.
Rays startar lite överraskande Tyler Glasnow, vilket får en att fundera om Kevin Cash degraderat Blake Snell som nummer ett? Svårt att se att Glasnow kastar speciellt många innings utan är antagligen, Rays signum numera, en Opener™. Sen har Rays, som Cash själv uttryckte det, en bullpen bestående av en parad av 98 mph-pitchers.
Så sjukt taggad på att se om Giancarlo Stanton kan drämma till med en homerun för sjätte matchen i rad. Eller om D.J. LeMahieu hamnar i en avgörande situation och Twitter svämmar över med citat som ”Death. Taxes. DJ LeMahieu getting hits with runners in scoring position.”
Rays offensiv skulle jag klassa som något sämre än Yankees på pappret (det är väl bland annat här 109 miljoner vs 28 miljoner i payroll i år gör skillnad), men ändå full av matchvinnare. Ji-Man Choi, Kevin Keirmaier och Randy Arozarena har varit heta i denna ALDS. Och hur revanschsugen är inte Brandon Lowe på att få till en träff (hitless i 15 raka AB i ALDS) i denna avgörande match?
Ett tips? Nja, mer än önskan. Jag skulle vilja se Cole hålla i 7-8 innings, lämna över bollen till Britton som sedan låter den kubanska missilen Chapman stänga matchen. Jag tror att Rays has massvis med vapen för att bräcka den planen.
***
Avslutningsvis så blev jag glad åt en sekvens i föregående match mellan Yankees och Rays. Jag har inte spelat baseboll själv och allt jag kan om regler kan jag via TV och Google-sökningar när jag satte mig in i sporten. Det händer inte lika ofta längre att jag ser för mig nya situationer, men jag blir alltid lika glad när jag lär mig något nytt. Och just detta hände när Yankees fick till ett double play mot Rays. När Voit gör en force på första bas så upphävdes alltså force play på löparen som sprang mot andra bas, och Torres behövde tagga den löparen. Smålog över att ha fått ny kunskap.
– Andreas Westling
@anwest1
