Krönika

Published on september 3rd, 2017 | by Johan Macke

2

Jag gillar ju dig, men..

.. fan CC Sabathia, du gör det svårt för mig nu!

Välkomna till ännu ett söndagsinlägg från min sida. Jag tänkte kalla det ”Kortis part 3” men vet i fan om det blir så kort denna gång så vi kör så här idag:

Jag kallar honom ofta för ”Big Boy CC”, speciellt när jag pratar/skriver med kollega Andreas. Det är väl jävligt sällan Boston Red Sox-fans ”faller” för New York Yankees-spelare men fuck it, då är jag väl inte som alla andra och då får det vara så. För jag har sen ett tag tillbaka haft ett gott öga till honom, speciellt eftersom han så öppenhjärtigt gick ut med sina alkoholproblem och lyckades komma tillbaka så pass bra ifrån det. I år har han ju varit Red Sox ”daddy” utan dess like. Han har mött dem fyra gånger och Yankees (och han) har vunnit samtliga fyra (8-0, 3-0, 4-3 och 6-2). Det är också därför det är så tråkigt med hans märkliga och enligt mig felaktiga kommentarer efter sin senaste match.

För er som missat vad det handlar om så kan man kortfattat säga att CC inte gillade att Red Sox Eduardo Nuñez buntade mot honom i några at bats. Här finns en bra artikel för er som vill läsa mer. Så här sa CC själv efter matchen:

”It is kind of weak to me. It is what it is. It just shows what they got over there. I think they think I’m a bigger guy and I can’t field my position. I’m an old man, so they should go out and want to kick my butt. I just feel like they tried to take the weak road.”

Hmm, okej. För det första, vad jag vet så håller ingen Red Sox-spelare på med nån slags jävla fatshaming! Att fans gör det, det är (tyvärr) som det är, men att spelarna skulle hålla på så?
Nej, det hela handlar ju om två saker:

C.C. har varit sensationellt bra mot Boston i år! Innan torsdagens match hade han vunnit de tre tidigare matcherna mot dem. På totalt tjugo innings hade Red Sox lyckats med elva hits och TVÅ runs. Då kan man nog inte ifrågasätta att de smått desperat (dessutom i ett race om AL East-titeln) gör allt de kan för att ens ta sig ut på bas.

Han har dåliga knän. Han har varit på disabled list p.g.a. det. HAR det att göra med hans vikt/kroppshydda? Säkerligen.. Men det här är Major League Baseball, inte Kalla Anka-cup! GIVETVIS försöker motståndaren hitta svagheter hos det andra laget för att lättare kunna vinna matchen, eller?

Hur skulle det se ut om en slagman efter en match gick ut och sa: ”Äh fyfaaaan, han kastade BARA curveballs mot mig, han vet att jag är sämre på det och han kastade inte en enda fastball, fan vad taskigt!”. Shit, han hade ju blivit nerskickad till typ double-A snabbare än någon säger ”Hejsan svejsan”.

Det är det här som stör mig, för jag tycker att det är SÅ synd. Sabathia har tagit sig igenom betydligt tuffare grejer än baseboll i sitt liv och nu (när han dessutom är framgångsrik!) så letar han efter problem som inte finns. Jag har lust att skicka ett jävla brev till honom och säga det precis som rubriken lyder:

”Jag gillar ju dig, men..”

Nuñez kommenterade händelsen själv och jag tycker att han gav några väldigt bra svar.
En som dock gjorde det på helt fel sätt var hall of famern Jim Rice som uttryckte sig som ett pucko.
Nu tänker jag bli ännu mer personlig än jag brukar och dessutom lite politisk, gillar ni det inte så läs någon annanstans.

Jag HATAR all form av fatshaming! Jag har växt upp med att folk var taskiga mot min lillasyster som numera är body combat-instruktör och ”fit as a fuckin fiddle”. Jag har själv drabbats genom åren och fått höra att man äter för mycket, ”du börjar bli rund”, att man blivit ”lite tjock” och så vidare.

Vissa svaga skitar i vårt samhälle tycker fortfarande att det är kul, de ser det som ett skämt, men många som får höra det tycker inte om det ett jävla någe. Jag själv ligger nånstans runt 100 kilo och vet att jag inte lär bli något fitnessexemplar any time soon, men man ska fan inte behöva höra eller stå ut med sånt trams. Att lägga värdering i och bedöma hur folk ser ut är så jävla illa och visar vilka ”små” människor de som gör sånt är. Väx upp för fan!

Det är därför det här är så synd också för jag tycker att C.C. skapar lite av det här problemet själv när han tar upp hur han ser ut och gör det till att motståndarlaget ”hånar” honom när de bara försöker vinna en jävla basebollmatch. Det blir som omvänd fatshaming, han skapar det själv. Precis som ofoget som jag kallar omvänd rasism. Om man säger till någon t.ex. mörkhyad människa som gör något dumt och får svaret: ”Så där säger du bara för att jag är svart, du är rasist!”. Nej, jag säger det för att du gör något dumt, inte för hur du ser ut eller vilken hudfärg du har. Det är sån skit som skapar ännu mer fördomar, hat och problem som det redan finns tillräckligt av i den värld vi lever i.

En sista sak innan jag återkommer till baseboll igen. Senast för några dagar sen fick jag tweetat till mig just fokus på hur någon såg ut i en negativ bemärkelse. Det är slut på den skiten nu, måste du/ni hålla på med sånt så håll mig utanför. Ja, det är till viss del personligt, men handlar lika mycket om respekt för andra människor. Jag är ingen jävla ängel, jag har gjort och gör fortfarande mina fel. Dessutom är jag inte bättre än någon annan, men jag säger vad jag tycker. Jag är ingen jävla expert, jag tycker mig ha hyfsad bra koll på sporten och skriver tydligen tillräckligt bra för att Andreas och Martin tyckte att jag skulle bli en del av Playball och även få fortsätta dela med mig av mina texter här.
Något jag fortfarande är väldigt glad för! Men enough with the fatshaming.. NADA MAS!

AKEJ, nog med rant, back to baseboll då:

Jag var ovanligt nervös igår när jag och Andreas såg Yankees-Red Sox på TV hemma hos mig. Vi diskuterade rivaliteten mellan lagen och att det inte är i närheten av som för några år sen med slagsmål, hat osv. Jag sa det då att ”för mig räcker det med att båda lagen är bra och slåss om divisionstiteln för att det ska kittla ordentligt för mig”.

”Bronx Bombers” vann matchen tämligen komfortabelt med 5-1 efter en mycket stark insats av Masahiro Tanaka och återkommande Matt Holliday (från DL) som slog ännu en enorm homerun mot Red Sox den här säsongen. Inatt väntar match fyra och årets sista grundseriematch mellan lagen. Luis Severino vs. Chris Sale! Mumma, jävligt tråkigt att man inte kan se den live.

Baltimore Orioles comeback sista tiden är anmärkningsvärd, trots att de förlorat två av de tre första matcherna mot Toronto Blue Jays i deras pågående serie (match fyra ikväll kl. 19.35). Plötsligt är de i högsta grad med i AL:s Wild Card-race och har bl.a. sju matcher kvar mot New York Yankees de två kommande veckorna, bl.a. i morgon kl 20.05 svensk tid. Spännande!

Förra veckan var det Clevelands Indians Bradley Zimmer som lekte Stålmannen, den här veckan var det Torontos Kevin Pillars tur! Jösses..

Jag har tidigare skrivit om vad som skulle hända med Detroit Tigers som inledde sin första säsong på länge utan deras långlivade ägare Mike Ilitch. ”Mr I.” dog tidigare i år och jag undrade därför om det skulle bli enklare för Detroit-laget att inleda någon slags rebuild om laget inte skulle lyckas i år. Inte mycket hände egentligen vid ordinarie trade deadline den sista juli, men i veckan small det till ordentligt när waiver trade deadline ägde rum den sista augusti. Justin Upton skickades till Los Angeles Angels och efter många turer hamnade till slut (med bara någon minuts marginal!) Justin Verlander i Houston Astros. Ska bli intressant att se om Tigers GM Al Avila och gänget går all in med sin rebuild (likt Chicago White Sox) eller om de vill behålla en del spelare. Spelare som Ian Kinsler, Jordan Zimmermann och Victor Martinez (som vi alla önskar lycka till efter sin hjärtoperation i veckan!) borde ju vara on the block efter säsongen.

Cleveland har vunnit tio raka (bl.a. en tre matchers sweep borta mot Yankees) och går nu mot den där divisionstiteln som ”vi alla” trodde på inför säsongen. Det tog ett tag, men nu verkar de springa ifrån Minnesota Twins och de andra tämligen komfortabelt.

Los Angeles Dodgers är inne i mindre en formsvacka just nu. De har bara vunnit tre av de senaste tio matcherna och snacket om att försöka slå Seattle Mariners rekord från 2001 (116 vinster) har helt försvunnit. Det var nog bra det tror jag, tanken på att de verkligen skulle gå för det undrar jag om det varit så smart. De är ju helt överlägsna i NL West och det måste vara bättre att vila en del spelare och fokusera på kommande NLDS än att gå för ”rekord” som ändå inte kommer spela någon roll mer än i historieböckerna. Som min basebollintresserade kollega sa på jobbet:
”Skriv det, går de för rekordet kommer de aldrig förbi NLDS!”.
Jag håller med, så kanske kan deras formsvacka på ett sätt vara det bästa som hänt Dodgers.

Kommande fina matcher nästa vecka svensk tid:

Måndag: Baltimore Orioles – New York Yankees kl. 20.05.
Lördag: Cleveland Indians – Baltimore Orioles kl. 19.05.
Lördag (och söndag): Texas Rangers – New York Yankees kl. 19.05 (söndag 21.05).
Lördag (och söndag): Chicago Cubs – Milwaukee Brewers kl. 22.05 (söndag 20.20).
Söndag: Kansas City Royals – Minnesota Twins kl. 20.15.

Jag avslutar den här veckan med att återigen tipsa om podden ”Veckans MLB”.
Det har varit en del tråkigt i den här texten denna veckan, men man har fan aldrig tråkigt när man lyssnar på Olof och Niklas. Man kan tycka vad man vill om deras humor (de är från Göteborg om någon missat det, haha) men jag skiner allt som oftast ofta upp när jag hör dem!

Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.

Johan – @Rodsockan


About the Author



  • Jag håller med till fullo! Både hur mycket jag gillar CC Sabathia som person och spelare (och jag har i ärlighetens namn lite lättare att göra det i och med att han är en Yankee-spelare, men just det att han hittat tillbaka i livet efter sina alkoholproblem har betytt mycket) och hur mycket jag ogillar att han gnäller kring bunten. Jag reagerade kanske inte fullt så mycket på att han direkt som indirekt skyllde på att han är stor/fet, jag reagerade mest på att lag GIVETVIS måste få använda motståndarlagets svagheter. I det här fallet att CC är stel och osmidig pga sin storlek (han är ju stor på höjden också, ett monster!) och därmed är en sämre fielder.

    Men jag håller med om ”fatshaming” också generellt. Det är ju inte sällan man får höra från icke basebollinitierade typ ”det kan ju inte vara jobbigt att spela baseboll, alla är ju lite småfeta och otränade”. Ännu värre blir det förstås när även initierade i sporten börjar förminska (no pun intended) spelare pga deras storlek. Det fungerar uppenbarligen att spela baseboll på vissa positioner utan att vara en superslimmad atlet, på samma sätt som en linebacker i NFL och en brottare i sumo kan vara framgångsrika. Visst, det blir komiskt när en ovanligt rund Pablo Sandoval spräcker sitt bälte under en at bat – men absolut ingen mår bättre av den mobbning som uppstod. Så en mycket bra spaning och åsikt, Johan!

    • Rodsockan

      Nä men exakt det är ju så. I fallet Pablo är det ju sorgligt att han inte tagit bättre hand om sig just som jag tyckt/skrivit om förut. Exakt, CC är ju en stor snubbe överlag, både längd och kroppshydda, men fan han kan ju pitcha bolljäveln!

      Det finns storlekar för olika grejer, det är ju också charmen med baseboll och NFL tycker jag!

Back to Top ↑