Förutom att att hänga med på Twitter, läsa en del krönikor, lyssna på ”Veckans MLB” och se på ”Intentional Talk” har min Spring Training-uppladdning ärligt talat varit lite sådär. Nu har jag bott hemma i en vecka men innan dess spenderades dryga två veckor boendes i mitt gamla pojkrum hemma hos min pappa. Stamrenovering/Religning ägde rum hemma hos mig så där gick det inte alls att bo. ”Jaha Macke, vad yrar du om, vi skiter väl i var du bor?!”. Jo, det gör ni säkert, men det jag vill ha sagt är att det har varit lite svårare att se/följa med lika mycket som vanligt. Jag har nog inte sett en enda hel S.T.-match t.ex. Känns lite konstigt. Samtidigt är det ju som vanligt, man är aspepp när S.T. börjar och efter en vecka suckar man och vill se riktiga matcher som betyder något. Nog om det, jag/vi har lojala läsare här och det ska upp minst en text i månaden från min sida så här kommer lite tankar i alla fall:

Here we go Red Sox, here we go..  Eller??

Boston Red Sox går som tåget! De bokstavligt talat GÅR som tåget, d.v.s. det går inge vidare alls. Igår förlorade de båda sina split squad-matcher mot Tampa Bay Rays och Minnesota Twins. Twins-matchen, om jag inte såg fel, ledde man med 6-1 på hemmaplan men tappade till 6-8. I Grapefruit League, d.v.s. S.T.-ligan Boston ingår i, är man just nu näst sist med ett föga smickrande 6-12 record. Några spelare har dock presterat bra. Utropstecknen hittills är bl.a. David Price, Craig Kimbrel, Carson Smith, Travis Shaw (vi återkommer till honom) och Mookie Betts. Men sen då?
Clay Buchholz ser inget vidare ut, Rick Porcello ännu sämre. Eduardo Rodriguez är skadad och kommer få starta säsongen på DL. Nyförvärvet Brennan Boesch (även om han hade fått husera mestadels i AAA) har brutit högerhanden och blir borta ett tag. Då har jag inte ens börjat prata om Pablo Sandoval.

Jag är ingen mobbare. Människor som sänker andra människor för hur de ser ut o.s.v. är jävligt lågt i min värld och därför har den s.k. ”fatshaming” som Pablo utsatts för fått mig att känna mig väldigt ambivalent. Men tyvärr går det inte att blunda för längre. Sandoval signades inför säsongen 2015 till ett jättekontrakt: 5 år/95 miljoner dollar. Han kom till S.T. förra året i dålig form och jag vet, JAG VET, jag sa då att jag hade förtroende för honom för att han ofta slagit sämre när han var något tunnare och trodde på honom ändå. Men det funkade inte, varken offensivt eller defensivt. Inför den här säsongen/S.T. finns det olika rapporter om exakt vad Red Sox management krävde av honom egentligen. Att han skulle komma tillbaka i bättre form var uppenbart. Ställer man frågan om de krävde att han skulle tappa ett visst antal kilo, och i så fall hur många, tycks man få olika svar oavsett vem man frågar. Så, hur hanterade Pablo då detta? Jo, han kom tillbaka i samma runda form som förut. Ett antal mindre smickrande bilder på honom dök upp ganska fort på sociala medier. Han har blivit totalt slaktad av de radioshower jag lyssnar på från stationen WEEI i Boston. Kirk Minihane, känd radioprofil i området, gick t.o.m. så långt att han kallade kontraktet det värsta i historien när det gäller alla sportlag i Boston-området!

Pablos vår har, förutom all negativ viktrapportering och hans resultat från 2015, varit mer eller mindre katastrofal. 5 för 26 kanske inte är det värsta någonsin, men FEM defensiva errors hittills tillsammans med viktsnacket är inget som direkt gynnat honom för att uttrycka det milt. Förutom resultaten har Sandoval också fått utstå diverse burop från hemmafansen på Jetblue Park. Därför var det inte jätteförvånande att få läsa att han tydligen fick ett mer eller mindre ”snap” för några dagar sedan i laget clubhouse. Han drämde ett slagträ i ett bord och skrek på en reporter som skrivit om hans sämre statistik defensivt.

Grejen är att sånt här händer liksom inte i Boston (även om de befinner sig i Florida) utan uppmärksamhet.
Pablo jämförs nu med Carl Crawford som en som ”kanske inte fixar pressen det innebär att spela i Boston”.
Nämnde Crawford signades inför säsongen 2011 (7/142). Han spelade för Red Sox i drygt ett och ett halvt år men var aldrig i närheten av de siffror han presterade i Tampa Bay Rays och i augusti 2012 byttes han bort i den berömda Dodgers-trade:n.

Det hela är ett stort problem, inte minst för att Pablo har hela FYRA år kvar på det kontrakt som alltså nämns som bland det värsta i Bostons sporthistoria någonsin. Det känns sådär och det värsta är ju att HAR andra alternativ?! Brock Holt kan gå in och producera alla dagar i veckan. Även redan nämnde Travis Shaw kan göra det bättre, men ingen tror ju att de här spelarna kommer att få chansen?! Nej, högst troligt lär ifrågasatta managern John Farrell trots allt detta starta Pablo Sandoval som 3B på Opening Day i Cleveland den 4:e april. Det känns INTE bra.

Ja just det, en liten detalj innan jag lämnar Boston-delen. Manager Farrell har nu tydligen ett förhållande med Jessica Moran, en 20 år yngre kvinna som nu lämnat sin post som Red Sox-reporter på TV-kanalen Comcast Sportnet. Att de funnit kärleken tillsammans är såklart väldigt fint, men det skapar ytterligare frågetecken till Farrells vara eller icke vara som Red Sox-manager. Jag är tämligen säker på att om Boston inte går bra de två-tre första månaderna kommer han få sparken och lagets bench coach Torey Lovullo kommer få ta över.
Det kan bli ännu ett stökigt år på Yawkey Way och Fenway Park..

Goose är galen

GÅSEN ÄR LÖS! Nja, kanske inte men jävlar vad förbannad han är på allt och alla Goose Gossage. Jösses, den gamle pitchern svingar vilt i intervjuer här och var och är förbannad på Instant Replay, batflips, unga ”kaxiga spelare”, Ryan Braun, sabermetrics och allt vad det är. Den här storyn är ju knappast nyheter längre så jag tänker inte lägga jättemycket kraft på den, men jag kan väl säga att jag står rätt mycket mer på Bryce Harpers sida.

Jag förstår och respekterar dock en del Goose säger. Baseboll och MLB ÄR inte som det en gång var, det kan man inte förneka. Frågan egentligen är väl om det är sämre eller inte. Jag tycker att de flesta sätt/regeländringar till att försöka undvika skador är bra förändringar. Jag gillade när ”du får inte tackla catchern som en jävla dåre”-regeln kom till. Jag tycker att den nya ”du får inte slajda en meter vid sidan av basen för att försöka sänka motspelaren”-regeln är bra.
Vad gäller sabermetrics/statistik så är jag väl något kluven. Personligen tror och hoppas jag att Boston (och andra lag för den delen) nu tar ett mer kombinerat ställningstagande vad gäller att utvärdera och värdera spelare. Om en scout ser en bra spelare han gillar så, vafan, lita på det då? Om ni har scouter anställda antar jag att ni litar på deras bedömning, annars hade ni väl inte haft dem på lönelistan överhuvudtaget? ALLT behöver inte handla om siffror samtidigt som ”den sidan” såklart måste få säga sitt också. Det borde ju kunna gå att komplettera dessa två ”sidor”, eller hur?
Sen, angående vad Goose sagt igen, två saker:

Jag har tagit upp epitetet ”gentlemannasport” förut. Ärligt talat, fy fan vad less jag är på att höra och läsa om det nu. Vilket snack.. En sport där det fortfarande är nästintill fullt legitimt att kasta bollen med flit på en annan i 150 för att han firade en prestation? Allvarligt..

Lite på samma tema, men baseboll-spelare och framförallt pitchers får ju sluta vara så jävla känsliga nu. Vissa av dem framstår ju som mera lättkränkta än större delen av svenska folket?!?!
När en slagman slår en homerun, låt honom BLI GLAD!!! Bat-flips, det är skitroligt ju..
VAD är det som är så jävla hemskt med dem? Det finns såklart en gräns för allt sånt också, men Bautistas bat-flip efter hans homerun mot Texas Rangers var ju INTE för mycket?! Jag vägrar tycka att det var så farligt.
Samtidigt, låt pitchers knyta näven och jubla efter en strikeout. Det är inte så farligt.
Ni är proffs. Börja bete er som det..

LaRoche, hans grabb, Kenny W och hela soppan

Vad hände här egentligen? Adam LaRoche har plötsligt pensionerat sig ett år ”för tidigt” från basebollen och Chicago White Sox har hux flux 13 miljoner dollar att spendera på andra spelare.
Det vi vet är att Adam och hans son Drake har en väldigt nära relation. Det är förvisso bra, men jag förstår de som ifrågasätter den lite grann. Jag tycker att man sett D’Angelo Ortiz (Davids son) en hel del i samband med Bostons matcher, men det har ju inte ens varit i närheten som i fallet Adam/Drake.

Det råder delade meningar OM LaRoche verkligen hade inskrivet i sitt kontrakt att Drake skulle få husera i lagets clubhouse ”hur som helst”.
Det spekuleras i exakt vad som sades när lagets VP Ken Williams upplyste Adam om att Drake inte skulle få vara med i omklädningsrummet lika mycket/ofta.
Fick han inte vara där alls?
Fick han vara där men lite lika ofta?
Hade någon egentligen problem med det?
Och i så fall, vilka hade problem med det? ”He told the players that some coaches had a problem with it.. He told the coaches that some players had a problem with it..”.
Vilken soppa.

Adam skrev ett starkt ”avskedsmeddelande” som bekräftade att han lämnat basebollen. Läs!
Hans förre lagkamrat Chris Sale rapporterades vara helt vansinnig på situationen och mötte igår pressen. Läs!
På samma tema kan jag inte låta bli att posta detta brev från ett argt fan. Läs!
Det här lär fortsätta ett tag till och jag tycker det börjar bli (om det inte var det redan från början) ganska olustigt, på gränsen till otrevligt. Det här är inte heller första gången lagets VP Ken Williams hamnat i trubbel. Han har haft dispyter med förre managern Ozzie Guillen och har tydligen haft problem med redan nämnde Sale huruvida han skulle vara/bli reliever eller starter förut.

Att gissa hur det här kommer sluta är tämligen svårbedömt. Eller sluta och sluta, Adam LaRoche har ju redan pensionerat sig och han kommer inte komma tillbaka..
Men hur påverkar det här Chicago White Sox och deras chanser i år?
Kan det bli en spricka mellan Ken Williams, ägaren Jerry Reinsdorf, lagets GM Rick Hahn och managern Robin Ventura?
Kommer något hända och i så fall vad kommer hända med Ken Williams?

En smula cyniskt kan tyckas men Pete Abraham, Red Sox-beatwriter för Boston Globe, frågade sig:  ”Är det inte dags för Boston att ringa White Sox om Chris Sale?”. White Sox har hela tiden sagt att Sale inte är tillgänglig och det känns som att det ska mycket till för att White Sox skulle göra en sådan kovändning, eller att Sale själv skulle vilja bort p.g.a. detta.
Men visst är frågeställningen från Abraham befogad.

Övrigt

Niklas och Olof börjar bli ordentligt varma i kläderna och podden ”Veckans MLB” rullar vidare med dryga timmen basebollsnack varje vecka. Finns på Acast, Itunes, Soundcloud m.fl. Missa inte!

Det finns nu ett komplement till Playball om ni vill läsa mer om baseboll. Knuckleball heter sidan och den hittar ni här.

Mycket trevligt att läsa nyheterna om att pitchern och veteranen Bronson Arroyo inte alls var så pass illa skadad som man först trodde. En lång karriär tycks nu kunna få fortsätta ett tag till. Gott så.

Riktar ett stort grattis till vane Playball-läsaren, basebollfantasten och White Sox-fanet Magnus (Twitter) som för bara några timmar sedan blev pappa igen till lilla Erik Henry!

15 dagar till premiären.. Det är nära nu, håll ut!

I morgon skriver Martin ”Inför” om NL East.
På onsdag alt. tisdag kväll kommer min nästa inför-rapport om AL West.

Tack för att ni läste. Kommentera gärna!
/Johan – @Rodsockan