The Call

Har tänkt att jag borde göra den här ett tag. Det finns flera olika delar av sporten baseboll man kan tycka om. Feta hits, grym pitching, felfritt försvarsspel osv.. Men de flesta kommer nog ändå säga homeruns. Det ÄR ju häftigt, spännande och det kan betyda så mycket. Men vad är också viktigt, om man som oss oftast får se matcherna på TV:n då vi är hemmahörande på en annan kontinent?
Jo, ”the calls”..

D.v.s. när kommentatorn/play by play-killen (ofta i mindre extas) vrålar ut att ”nu hörrni blir det jävlar i mig en homerun här!”.
Jag tröttnar aldrig på det, det går ju inte!
Det här är därför en liten sammanfattning och hyllning till några av de bästa i branschen.
Detta är en helt personlig åsikt och ska inte ses som någon slags ”officiell” lista eller något, utan bara mina egna intryck så ni vet. Mycket nöje.


Bröderna Kuiper

Finns det flera exempel så upplys mig gärna, men annars är Glen och Duane Kuiper så vitt jag vet de enda bröderna som båda jobbar som kommentatorer i MLB. För olika lag dessutom. Glen (född 1963) håller oftast till på Oakland Coliseum och ”reffar” Oakland Athletics, medan storebror Duane (född 1950) är en mindre legendar på AT&T Park (samt tidigare Candlestick Park) där han gjort matcher för San Fransisco Giants i snart 30 år.

Duane Kuiper avslutade sin egna 11-åriga spelarkarriär 1985 då han blev ”released” av just Giants i slutet av juni. Redan samma år gjorde han en del radio för laget under resten av säsongen. Han började sedan kommentera ”San Frans” matcher 1987 och stannade där tills 1992. 1993 gjorde han en avstickare till Colorado för att jobba med Rockies matcher (varför vet jag inte) men var sedan tillbaka i Giants ”booth” igen 1994 och har varit där sedan dess. Duane bildar tillsammans med Mike Krukow ett älskat kommentatorspar, ”Kruk and Kuip”. De har känt varandra länge, de båda möttes för första gången 1983, då som lagkamrater i Giants och de har varit vänner sen dess.

Förutom de båda tycker jag att det är värt att nämna Jon Miller, som många av oss känner igen från ESPN’s ”Sunday Night Baseball”-sändningar för några år sedan, men som numera mest är känd som Giants ”radioröst”. Men, tillbaka till Duane:

Hits it hiiiigh, hits it deeeep.. IT IS OOOOUTTTAAA HEEEEEEEEEEEERE

Just meningen ”It is outta here” återkommer vi till senare för det finns en tydlig skillnad mellan storebror Kuipers ”call” och ett annat. ”IT IS”, inte ”It’s”. Klippet ovan är från Barry Bonds 756:e homerun som då slog Hank Aarons homerunrekord. Vad man tycker eller inte tycker om Bonds är en annan femma, men det är ett minnesvärt homeruncall utan tvekan.

AaaaaaAAAAAAAND THAT BABY’s gone!!!

Till skillnad från sin äldre bror tog sig aldrig Glen Kuiper till MLB, trots att han draftades av Cincinnati Reds 1982. Han valde istället att utbilda sig till just ”broadcaster” på San Fransisco State University. Positionen som A’s kommentator har han haft sedan 2007 och innan dess jobbade han hos A’s i olika roller mellan 2004 och 2006, bl.a. som inhoppande kommentator. Före det har han även jobbat med de lokala lagen San José Sharks (hockey) och Golden State Warriors (basket).

Jag börjar skratta varenda gång. Det är säkert skitfånigt men jag kan inte låta bli. Om jag tidigare fokuserade på ett av storebrorsans specifika homeruncalls så är lillebrorsans än bättre. Glen låter ju som att han släpper av en majestätisk bamse så fort Oakland slår ut bollen och jag älskar det, jag får inte nog av att höra hans calls. Så gott som varje recap när Oakland faktiskt slagit en homerun och vunnit matchen får man höra Glens röst och som sagt, jag kan inte sluta skratta!


It’s, inte it is.

Som jag sa, det ÄR skillnad.
Den blir ännu tydligare när man lyssnar och jämför Duane Kuiper med en annan känd röst för MLB-fans i allmänhet och Mets-fans i synnerhet:

It’s outta heeeere

Gary Cohen är en del av New York Mets mycket populära (och bra) broadcastcrew tillsammans med de före detta Mets/MLB-spelarna Keith Hernandez och Ron Darling. Jag lyssnar mer än gärna på de tre och Cohen, förutom hans homeruncall, är nog nästan lika känd för hur han traditionsenligt avslutar matcherna när Mets vinner.

Cohen har jobbat som kommentator för Mets sedan 1989 men har förutom det en diger meritlista som kommentator. Bl.a. har han refererat collegebasket (vilket han enligt Wikipedia fortfarande gör), gjort inhopp i New York Rangers radiosändningar samt kommenterat ännu mera hockey under tre vinter-OS. Innan jag går vidare till det andra New York-laget måste jag bara dela det här klippet igen. Jag var vaken och såg det live förra sommaren och det var så klart väldigt känslosamt med alla rykten som cirkulerade kring Wilmer Flores dagarna innan. Ett annat minnesvärt call från Cohen är såklart när det omöjliga hände tidigare i år.


The Yankee Two

Jag tillhör säkert en minoritet men jag skiter i det. Överlag så har Red Sox-fans väldigt svårt får Michael Kay, Yankees huvudsakliga kommentator på TV-kanalen YES. Men jag har inte det, jag gillar honom. Jag har ett flertal gånger berömt Kay, Ken Singleton, David Cone och Al Leiter (även om jag tycker att det är sådär att Leiter gör Yankees och Marlins sändningar under samma säsong). De är trevliga att lyssna på, kan kritisera både egna och andras spelare och är inte så jävla mycket ”homers” som många säger/tycker enligt mig.

Seeeyaaa!

Förutom hans call kan man också berömma Kay för att han allt som oftast gör något som inte andra gör. Han kör nämligen sitt ”seeeyaa” när BÅDA lagen slår homeruns. Det låter kanske inte jättemärkligt men tänk på det själva, när ni hör ”er” play by play-kille kommentera en homerun från det andra laget, hur ofta låter han faktiskt likadant?

Dessutom KAN man ju inte skriva en sån här krönika, ta upp New York Yankees och INTE nämna John Sterling. Denna numera 78 år unge man är still going strong och gör Yankees radiosändningar tillsammans med Suzan Waldman. Jag måste erkänna att jag hade VÄLDIGT svårt för honom bra länge. Däremot förändrades mina tankar om honom när jag hörde en förkrossande intervju med honom på MLB Networks ”High Heat” med Chris Russo. Sterling berättade om hur han och hans frus hem brunnit ner och hur de skulle börja om men mitt i misären med allt vad det innebar fick jag ändå intrycket av att ”det är inte så farligt”. Det var fantastiskt, den jävla gubbjäveln (som jag tyckt innan) såg framåt ändå och sa att det kunde varit mycket värre osv.
Helt otroligt, och väldigt inspirerande i en värld/samhälle där det gnälls över minsta lilla.

Sterling är annars älskad och hatad för sina minst sagt egna homeruncalls och ”the Sterling shake”. Han har ett call för så gott som varje spelare och det är rätt underhållande. Efter sitt vanliga ”It is high, it is far, it is GONE!” följer sedan några av dessa exempel:

Jacoby Ellsbury – ”Jacoby Ellsburies it!”
Didi Gregorius – ”Yes inDIDI!”
Alex Rodriguez – ”An A-Bomb, from A-Rod”
Brett GardnerGardy, goes yardy!

”The Sterling Shake” är ett annat av hans trademarks. När Yankees vunnit matchen kör han denna smått hysteriska, ja, dans eller vad man ska kalla det. Jag har flera gånger skrattat åt det och även ”gungat” med någon gång i rörelserna.
En legendar utan tvekan!


Den bästa av dem alla

Cleveland Indians går ju rätt bra just nu och ska det fortsätta så här länge till lär man ju behöva kolla både hjärtat och lungorna på Tom Hamilton. Vilken hjälte/dåre/galning han är. Ni ska få några exempel och märk väl att det här är BARA homeruns/avgörande träffar. Då har jag inte ens länkat några strikeouts vilket ibland är minst lika roligt/galet (eller vad man nu kallar det):

Mike Napoli 2R HR mot Yankees.
José Ramirez walkoff mot Chicago White Sox i 10:e inningen.
Mike Napoli HR mot Red Sox. ”SWUNG ON AND BELTED!”.
Ett helt galet klipp med Rajai Davis 2R HR som kvitterade ställningen i 9:e och sedan Fransisco Lindors HR i 12:e som blev matchavgörande mot Cincinnati Reds.

Tom Hamilton är magisk! När jag och kollegorna Andreas och Martin hade Playball-träff hos mig i april i år spelade jag några av ”Hammys” calls och bl.a. hans ”SWIIIIIIIIIIING And a miss”-call (kolla 1.55 in) har vi skrattat gott åt och imiterat sen dess. Hamilton har jobbat med Indians matcher sen 1990 och förutom det jobbar även han med collegebasket under basebollens offseason. Hans bästa call någonsin enligt mig är Jason Giambis enorma walkoff homerun mot White Sox för snart tre år sedan.


Övriga värda att nämna

Ken ”The Hawk” Harrelson såklart! Älska eller hata honom, INGEN missar när White Sox slagit en homerun när han referar en match. You can put on the boooooooooard, YES!

Vet inte om Dave Sims (Seattle Mariners) säger det när andra än Nelson Cruz slagit homeruns, men hans Boomstick baby-calls är rätt trevliga.

Get up, get up.. (börja 0:55 in i klippet) hör vi 77-åriga Mike Shannon ofta repetera när han vill att bollarna i luften från Cardinals-spelarna ska bli homeruns istället för doubles (eller något annat). Mike är en sköning som gjort radio för Cards ända sedan 1972. Han är ännu en man i 70-årsåldern, precis som Sterling, som inte ens låter i närheten av att vara så gammal.

Jag tänker avsluta den här krönikan med ett passande citat från Bob Carpenter, Washington Nationals kommentator i TV-sändningarna: SEE. YOU. LATER!!!

Fotnot: Min källa till det mesta i den här krönikan har varit Wikipedia. Jag uppmanar er alltid till att kommentera och tycka till om mina texter, men den här gången vill jag det ännu mer om ni ser/vet något som inte stämmer! Jag har trevligt nog fått mycket positiv feedback för mina texter, men jag är lika mottaglig för konstruktiv kritik och vill såklart ändra om det finns några felaktigheter.

Tack för att ni läste.
Hoppas ni tyckte om den.

/Johan – @Rodsockan

Visa kommentarerStäng kommentarer

Kommentera!