Var går gränsen mellan smått euforisk glädje eller bara glädje och lättnad över något som bara SKA hända? Svårt att säga tycker jag, speciellt om man är naturligt försiktig och inte tar ut något i förskott.
I match 161 av 162 så säkrade då till slut Boston Red Sox divisionssegern i AL East 2017.
En division som de inför säsongen bara SKULLE vinna. De var stora favoriter och t.o.m. JAG tippade dem som etta, något som tog emot ganska mycket. Men vi vet ju hur basebollsäsongen är, it’s a grind, säsongen är lång, det kommer skador i parti och minut och hot/cold streaks kommer om vartannat. Jag tror också att det är därför det är så speciellt att vinna divisionen och varför jag själv var så pass glad, lättad och lätt känslomässig igår kväll.
Jag spådde redan innan säsongen att New York Yankees skulle vara med i det. Trodde jag att det skulle bli SÅ pass tight som det blev? Kanske inte, men mitt återkommande mantra om att ”aldrig underskatta Yankees” blev väldigt tydligt än en gång. För en vecka sedan vann Boston borta mot Cincinnati och Yankees förlorade borta mot Toronto Blue Jays. Då skilde det 5 matcher mellan lagen och det kändes bra. Det Yankees kan ta med sig in i wild card-matchen mot Minnesota Twins (och det troliga mötet mot Cleveland Indians i ALDS) är att de inte ger sig i första taget. Efter tisdagens matcher skilde det tre matcher och mina tankar om att ”the Yankees is not gonna go away” kändes ganska obekväma. Både Red Sox och Yankees vann sedan sina onsdagsmatcher och Boston kunde clincha divisionen redan torsdag natt om de skulle vinna och Yankees förlora. Yankees gjorde just det, men Boston förlorade stort i första matchen mot Houston, 2-12. Fredagen innebar en ny chans men Yankees vann igen och Boston förlorade, igen.
Nu började det faktiskt kännas otrevligt på riktigt. Houston är ju knappast ett dussingäng och snacket om en ev. match 163 började komma igång. Jag måste erkänna att jag var rejält nervös inför matcherna igår. Visst, en Boston-vinst och/eller Yankees-förlust och det skulle vara klart, ett bra läge om något men i alla fall. Utan att ha sett några bilder utan bara följt på Gameday så kändes det ju som att Toronto inte kom någon vart mot C.C. Sabathia. Yankees vann ännu en gång (2-1) men Boston gjorde jobbet mot Lance McCullers Jr. Det kändes bra när de ledde med 5-0 men VI VET ju hur baseboll är. Vips var det 5-2 och löpare på första och andra bas med 0 outs i 7:e inningen.
Jag har hackat på honom mycket i år men jag måste ge David Price credit nu.
Han har kommit tillbaka strålande i sin reliever-roll och levererade enormt igår, igen!
Det känns som att han faktiskt kan bli lite av en joker i för Boston i slutspelet som nu stundar.
När Craig Kimbrel lyckades med sin andra raka strikeout i 9:e så var matchen slut, 6-3. Undertecknad andades ut och hade ett eget litet känslomässigt ”moment”. Förra årets AL East-seger blev ju så konstigt när de chockförlorade borta mot Yankees i 9:e inningen men ändå clinchade då Baltimore förlorade sin match. Den här gången ”vann” de titeln själva och det kändes jävligt bra måste jag säga.
Så, varför är det så speciellt då? Hmm, ja.. Jag tror att det är för att man lever med laget året runt. Baseboll som sport med alla matcherna är ju redan där speciellt, men basebollen och Boston Red Sox är ju så mycket mer för mig. Det är att följa offseason, winter meetings, spring training, skriva här, tycka till, ha ångest och känna sig deppad när det inte är säsong osv.. Det ÄR en livsstil, inte ”bara en sport/lek” eller ett lag som vilket annat som helst. Jag vågar tycka att det överlag är rätt stor skillnad att följa ett lag i en amerikansk sport än att t.ex. följa Chelsea eller liknande.
Dessutom har det ju varit en mindre bergochdalbana att hålla på Boston de senaste åren. Kollapsen 2011, Bobby Valentines ”eskapader” 2012, en World Series-titel från typ ingenstans 2013, två sistaplatser 2014 och 2015 och sedan två raka AL East-titlar 2016 och 2017. Därför tar i alla fall jag inget för givet, även om jag är mycket medveten om deras payroll och att de ”ska vara med i toppen” varje år. Men som sagt, jag är mycket glad för att Red Sox vann divisionen igen, det betyder mycket!
Vad händer nu då? Jo, närmast väntar två wild card-matcher i veckan:
Natt mot onsdag 02.00: New York Yankees – Minnesota Twins
Natt mot torsdag 02.00: Arizona Diamondbacks – Colorado Rockies
Både hemmalagen borde vinna sina matcher och jag tror att det kommer bli så också. Framför allt så MÅSTE ju Yankees slå Twins på Yankee Stadium, allt annat vore ju en jätteskräll.
D-backs med Zack Greinke i spetsen borde vinna också. Jag hoppas verkligen att de gör det, för då får vi förhoppningsvis en NLDS-serie med lite nerv i mellan D-backs och Los Angeles Dodgers!
Jag väntar nu ivrigt på schemat för DS-serierna och framför allt för fredag 6/10. Denna årliga MAGISKA fredag med slutspelsbaseboll från 18.30-19 nånstans tills man stupar. Jag tror tyvärr att Houston-Boston blir en av de senare matcherna men det får man ta. Förhoppningsvis blir Washington Nationals mot Chicago Cubs en sevärd serie också. Ska fundera lite på hur det här kommer sluta och så återkommer vi med tips om vad vi på Playball tror om serierna på torsdag!
I det senaste avsnittet av ”Veckans MLB”-podden ger Niklas och Olof en minst sagt SVULSTIG genomgång av Wild Card-matcherna den kommande veckan, missa inte det!
För 20 lag tar säsongen slut idag och för många av dem blev 2017 en besvikelse. Miami Marlins är ett av dem, men jag hoppas innerligt att Giancarlo Stanton lyckas slå sin 60:e homerun idag. För att öka hans chanser så har managern Don Mattingly bekräftat att Stanton kommer slå leadoff senare idag!
Innan jag lämnar er för denna gång så måste jag rekommendera det kanske inte helt rumsrena basebollprogrammet ”Starting 9” som är en del av hemsidan/varumärket Barstool Sports. Galenskaperna leds av Jared Carrabis tillsammans med ex-spelarna Dallas Braden och Brian Wilson. Programmen är oftast mellan 15 och 25 minuter långa och är därför ett bra alternativ till t.ex. ”Intentional Talk”. Vill ni titta och skratta arslet av er så går ni lättast in här.
Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.
Johan – @Rodsockan