Jag tänker ibland på typ måndagar-tisdagar att ”jahapp, vad fan ska jag skriva om på söndag då? SÅ mycket lär ju inte hända den kommande veckan..”. Men så går en vecka till, plötsligt är det söndag och hjärnan är på helspänn igen:
Los Angeles Dodgers – Houston Astros! Det är de två lagen som gör upp i World Series 2017.
Många hade nog hoppats (FOX om inte annat) på att New York Yankees skulle bli AL-laget i serien, men nog lär en hel del följa den här finalen de kommande tio dagarna. Jag har lite funderingar men väntar med det mesta till på tisdag när vi lägger upp våra tips. En sak dock, OM Astros ska kunna vinna så MÅSTE deras spel på bortaplan bli bättre. 1-4 hittills i slutspelet kommer inte räcka till mot Dodgers.
Säsongen tog alltså slut för Yankees inatt när Astros vann match 7 i ALCS-serien med 4-0. Hatten av för Bronx-laget, en oerhörd säsong är slut, även om det så klart känns bittert för dem just nu. De har en spännande framtid framför sig, det ser lovande ut och får alla spelare vara friska, fortsätta utvecklas och kunna prestera som de gjort i år lär de vara med i toppen av AL East i många år framöver.
Ett frågetecken är dock vad som händer med deras manager Joe Girardi.
Han har ett utgående kontrakt och är nu free agent. Han (med lagets hjälp) lyckades hämta sig från blundern att inte ifrågasätta domslutet i match två borta mot Cleveland Indians med en challenge och i och med ALDS-segern samt deras prestation att pressa Astros till sju matcher i ALCS så är jag övertygad om att Yankees vill behålla honom. Detsamma gäller högst troligt även lagets general manager Brian Cashman, som även han är kontraktslös för stunden.
Girardi ÄR ju en vinnare. Det räckte att se hans presskonferens från matchen inatt för att se det.
Han såg bedrövad ut, miserabel, så som man SKA se ut! Visst, man kan vara stolt över sitt lag, ”we’ve come a long way” och yadda yadda, men Girardi var besviken, ledsen och inte i närheten av tillfreds med faktumet att hans lag just åkt ut.
Just den vinnarinställningen har han och laget haft i flera år, t.o.m. när de inte varit ”så bra”.
Jämför man med Boston Red Sox t.ex. så har ju Boston haft några riktiga piss-säsonger för inte alltför längesen. Två femteplatser och ett record långt under .500 var ett faktum för Rödstrumporna både 2014 och 2015. Yankees hamnar aldrig i en sån situation. De har inte slutat under .500 något av de tio år som Girardi varit manager och DET är ett styrkebesked. På presskonferensen sa han att han skulle fundera, prata med familjen och sen lyssna på ”what the Yankees thinks”. Jag är rätt säker på att han blir kvar, allt annat vore en stor skräll.
Apropå managers så pekar allt nu på att Alex Cora kommer bli ny manager för Red Sox.
Redan i förra krönikan skrev jag att det känns väldigt spännande och det tycker jag fortfarande.
Det ger mig också (för egen del) en hel del klarhet i vad lagets president of baseball ops Dave Dombrowski tycker, tänker och hur han agerar. Kolla här:
Det första är att han vet att han gjorde bort sig!
John Farrell skulle aldrig fått vara Red Sox manager 2017.
Torey Lovullo skulle aldrig släppts av klubben till Arizona.
”Dombo” sumpade det och det har han vetat länge. Han kan ha insett det redan någon månad eller två in på säsongen när han såg vad Lovullo gjorde med D-backs och vad Farrell gjorde/inte gjorde med Red Sox. Han såg sedan hur bra Astros gick under året, vad folk sa om Cora och blev antagligen mer och mer frustrerad och samtidigt beslutsam.
Det förklarar kanske den märkliga presskonferensen han höll efter nyheten om att Farrell sparkats. Han svarade så gott som ingenting och höll allting för sig själv. Varför? Han kunde ju inte gärna säga att ”jag känner mig som en jävla klant och jag vet att jag gjort bort mig”. Han hade kanske inte några exakta anledningar till att Farrell fick gå just då (även om vi fans utan problem kunnat hitta några stycken), utan han bestämde sig troligen tidigt att han skulle bort efter säsongen till varje pris.
Sedan väntade han till säsongen var över, åkte till New York för att träffa Alex Cora, dundrade in på mötet i bästa Gudfadern-manér (I’m gonna make him an offer he can’t refuse), fick det svar han ville ha och vips hade han renat sitt egna samvete. SÅ måste det ha gått till, helt enkelt..
Jag kan inte för mitt liv förstå varför Dusty Baker inte får fortsätta vara manager i Washington Nationals. Det känns som ett väldigt märkligt beslut. Det hela blir ju bara ännu konstigare och närmast bisarrt när man hör att lagets GM Mike Rizzo ville ha kvar honom men inte FICK för ägaren!?
HUR kan det få gå till så? Hur känner sig Rizzo i den situationen?
”Mitt jobb är att bestämma vilka som ska träna och spela i laget men när jag ska göra det så blir jag överkörd av någon jävla miljardär som tror att han vet bättre än vad jag gör?!”. Något sånt, antagligen.. Hur sugen är man då på att signa ett nytt kontrakt? När kommer en liknande situation ske igen!?
En annan fråga är vad som händer med Dusty Baker nu? Tror knappast han är redo för pension riktigt ännu. Var jag Sandy Alderson (GM för New York Mets) hade jag ringt honom på studs. Efter de här två åren i NL East måste Baker ha en enorm kunskap om de övriga lagen där och jag tror absolut att han skulle kunna vända Mets-skutan på samma sätt som han gjort med Nationals.
En jävla massa pitching coaches har fått/velat gå efter den här säsongen. Respekterade namn som Chris Bosio (Cubs), Jim Hickey (Rays) och Dave Righetti (Giants) är bara några som inte behåller sina jobb (även om Righetti stannar i Giants organisation). Hickey (som lämnade självmant) lär inte ha problem att hitta ett nytt jobb. Cubs eller Red Sox månne?
Grattis till Ron Gardenhire som är tillbaka som manager i MLB.
Efter att han den gångna säsongen varit bench coach i Arizona så kommer han nu leda Detroit Tigers de kommande tre åren. Passar han in som manager i deras (troliga) kommande rebuild?
Mycket möjligt.. Är det något han har så är det en enorm erfarenhet efter alla sina år i MLB som kan passa utmärkt om det kommer in ett gäng lovande ungtuppar.
Jag lämnar er med en sista åskådning:
Satan vad hemmaplan har varit en fördel i slutspelet hittills.
Båda finallagen (och Yankees) har alltså vunnit SAMTLIGA hemmamatcher de spelat.
Med den vetskapen får vi se hur pass avgörande hemmafördelen blir i World Series också!
Tack för att ni läste och följer oss här på Playball.
Kommentera gärna, här eller på Twitter/i MLB.SE-gruppen på Facebook.
Johan – @Rodsockan