Vinna eller försvinna

”Vad är det du gillar med baseboll egentligen?”.

Många av oss basebollintresserade har säkert varit där. I en situation där en vän, en kollega eller annan närstående råkat bevittnat en basebollmatch. Kanske har de under en USA-resa blivit övertalade att gå på en match, eller så har de ramlat in på en tv-sänd match hos Viaplay. Ibland händer detta krönikörer som Johan CronemanDN, och resultatet är nästan uteslutande detsamma: den match vederbörande såg var antagligen en av alla matcher under serielunken, och med största sannolikhet inget som tänder den gnista som du och jag har för sporten.

En match av 162 stycken matcher är 0,6 procent av grundserien. Du och jag vet att MLB är ett malande och segdraget gnetande. Den oinsatte förstår inte att döma ut sporten på grund av en match, det är som att se 45 sekunder av en långfilm innan man stänger av. Liknelsen haltar förstås, eftersom en basebollmatch är tre timmar och tio minuter lång. Cirka, förstås. Ibland går det fortare. Ibland får du lägga på en timma. Men om jag ska hitta tillbaka till den första inledande frågan, så börjar jag närma mig pudelns kärna. Det är precis det här jag gillar med baseboll. Jag kör en kort bullet point-lista, annars blir det här alldeles för långt.

  • Säsongen är som en kompis mellan april och november. Den är där och ständigt aktuell. Inga landslagsuppehåll. Få dagar utan match för ditt lag. Och sker detta så spelar garanterat minst en konkurrent som du kan titta på istället.
  • Trots det många antalet matcher så är det i slutändan ofta väldigt jämnt i ett par divisioner eller i fighten om ett wild card.
  • Därför är serielunken så mycket viktigare än vad tv-sändningen eller den sömniga lördagseftermiddagspubliken på Citizens Bank Park gör gällande. En förlust mot de nuvarande slagpåsarna Orioles, Rangers eller Diamondbacks kan vara förödande.
  • Det är en individuell lagsport. Match i matchen. Pitcher mot batter. Catcher mot löpare vid ett stolen base-försök. Outfielder mot häcklare på läktaren. Jag älskar det!

Nu är vi i den delen av säsongen där den här kittlande ”vinna eller försvinna”-känslan börjar forma sig. Där de olika uträkningarna av ”Playoff Probability” avlöser varandra. Som Yankees-sympatisör så är det förstås AL East och AL Wild Card jag följer mest, men här listar jag de i mitt tyckte de allra mest intressanta utan inbördes ordning.

Vinnare av American League East

Tampa Bay Rays, 75-48,
New York Yankees, 71-52
Boston Red Sox, 70-54

Från att ha varit ett race mellan Rays och Red Sox så har Yankees spelat upp sig rejält efter trade deadline och blandat sig i leken. Jag håller Rays som favoriter tack vare sitt försprång och ett OK spelschema. Yankees däremot avslutar med två bortaserier mot Red Sox och Blue Jays, och sedan hemma mot Rays.

Vinnare av American League West

Houston Astros, 72-50
Oakland Athletics, 70-53

Jag ser inte att Athletics går om Astros, som ser mer stabilare ut. Tre raka enpoängsförluster mot Royals imponerar förstås inte, men Athletics tog inte vara på chansen att komma ikapp.

Två American League Wild Card-platser

New York Yankees, 71-52
Oakland Athletics, 69-53
Boston Red Sox, 70-54
Seattle Mariners, 66-57
Toronto Blue Jays, 63-57
Los Angeles Angels, 62-62

Först och främst, Angels tar sig inte till slutspel. Blue Jays hänger på snöret, men det är värt att poängtera att de har en bättre Run Differential (115) än Yankees (37) och Red Sox (58) tillsammans. Nu spelar det noll roll i tabellen, men här finns kapacitet att avgöra matcher. Känner inte detta om Mariners, även om de har varit bättre än många förutsåg (PECOTA projections låg på 70-92 innan säsongen började). Då står det alltså mellan Red Sox, Yankees och Athletics (och eventuellt Astros och Rays om de tappar sina ledningar), och jag tror att vi faktiskt får se tre AL East-lag i slutspelet i år. Det vill säga Rays, Yankees och Red Sox.

Vinnare av National League East

Atlanta Braves, 66-56
Philadelphia Phillies, 62-60
New York Mets, 60-62

Får lite känslan över att det lag som är minst sämst går vidare från divisionen. Och eftersom Braves faktiskt går att klassa som bra så tar man hem NL East. Mets såg länge ut som ett slutspelslag, men med en skadelista som innehåller namn som Francisco Lindor, Jacob deGrom, Javier Baez och Noah Syndergaard så skulle alla lag bli tunna. När det kommer till Phillies så blir jag tokig att försöka reda ut om de är bra eller dåliga. Antagligen någonstans däremellan, men är obesegrade mot Brewers och samtidigt vinstlösa mot Diamondbacks. Är 23-16 i matcher som avgjorts med en run, men 14-20 om något av lagen vunnit med fem runs eller fler.

Vinnare av National League West

San Francisco Giants, 78-44
Los Angeles Dodgers, 77-46

När säsongen började så såg de flesta fram mot en batalj mellan Dodgers och Padres. När jag ser Giants framfart i ligan tänker jag osökt på när Dec McPartlin säger ”You didn’t expect that, did you? No!” under Susan Boyles audition i Britain Got Talent för evigheter sedan. Lite från ingenstans har de spelat stabilt över hela säsongen. De har haft en vinstprocent på över 60 procent varje månad i år. Nu är siffrorna lite dopade av 14-2 i matcher mot Diamondbacks, men 8-8 mot Dodgers och 5-4 mot Padres visar på att det inte är flax vi pratar om direkt. Dodgers är förvisso någon kostym större, men jag tänker inte förvägra Giants något och säger att de tar hem divisionen.

Två National League Wild Card-platser

Los Angeles Dodgers, 76-46
San Diego Padres, 67-56
Cincinnati Reds, 67-57
St. Louis Cardinals, 62-59
Philadelphia Phillies, 61-60
New York Mets, 60-61

Ok, här är det faktiskt bara en plats som det är en fajt om. Dodgers/Giants är givna på den ena, men bakom är det mycket mer öppet än vad divisionerna gör gällande. Till och med ett Mets som är .496 kan med en plöstlig bra form blanda sig i på allvar. Tror jag att det händer? Nja. Padres och Reds har ett försprång och är förstås de två största konkurrenterna om den sista slutspelsplatsen. Har alltid haft ett gott öga för Cardinals och skulle personliga tycka att var kul om en av mina favoritspelare, Paul Goldschmidt, fick ta sig till slutspel. Mitt tips faller dock på Reds, och det är nog för att jag skulle vilja se Joey Votto i slutspelet. Ja, så ytlig är jag visst.

***

Apropå Cardinals. Adam Wainwright fyller 40 år om någon vecka. Han är 11-7, ERA 3.26 och FIP 3.71 i år. I intervjuer har han sagt att han ska sluta spela efter den här eller nästa säsong. Det måste vara en no-brainer för Cardinals att åtminstone ge honom ett kontraktsförslag för nästa år.

***

Avslutningsvis, det här klippet kom upp i min Twitter-feed för någon vecka sedan. Det är bland det roligaste jag sett i år. Det är Yankees reliever Stephen Ridings som avslutade en kombinerad no-hitter för Yankees farmarlag SWB RailRiders, vilket var lagets första no-hitter sedan 2006. Ridings har absolut noll koll på vad han har hjälpt till att åstadkomma när laget börjar fira.

– Andreas Westling
@anwest1 / @playball_se

Omslagsfoto: John Paddock

Show CommentsClose Comments

Leave a comment